Underligt är väl i underkant. Har träffat en person, ja inte träffat träffat, utan det är bara en bekantskap. Hur det nu är får den här människan mig att le, denna persons varma leende när vi ses, men även ett enkelt sms får mig att le och jag vet verkligen inte varför så att säga att jag är förvirrad är ett ”understatement”. Vet inte hur jag skall hantera detta då jag inte ens vet vad det beror på. Kan dock säga att den här människan smittar av sig av sin positiva syn på livet i allmänhet, och händelser i livet i synnerhet. Oavsett hur allt utvecklar sig har människan en positiv inverkan på min syn på saker och ting. Tro nu inte att livet är en dans på rosor helt plötsligt, men personens ord när det kommer något negativt från mig ekar i skallen, det kan inte vara negativt för mig i alla fall.

Har fått höra vissa saker om svinets släkt, och vet att det finns släktingar till honom som läser min blogg också. Det ska ni ge fan i, både du blåsta, feta och du blonda bimbo, ni kan gott vakna upp någon gång i framtiden och inse hur korkade ni varit som svalt svinets lögner med hull och hår. För ni ska knappast inbilla er att han varit ärlig mot er, när han inte kunnat vara det mot någon annan!

Ja då sitter man här igen då, har varit lite slö här men har haft fullt upp med annat. Exempelvis 2 dygns konstant party, med sundsvallsbesök mitt i kalaset. Helgen började med inflyttningsfest hos trevligt folk på ”sörsia” och fortsatte med ölfrukost och resa till Sundsvall bara för att fortsätta med nästa kalas nere i byn. Söndagen ägnades åt att vila, vilket var väldigt välbehövligt. Det var länga sedan jag var så sliten. Kanske det är dags att lugna ner sig lite, man är ju trots allt inte 18 år och lika kry längre. Vilket förövrigt känns rätt väl framförallt på/efter helger. Känns fortfarande som att ett tåg kört över mig, så den här dagen kommer nog även den att få gå i vilan och stillhetens tecken, har ju faktiskt fått order av sjukvården att jag ska vara stillsam och ha handen i högläge, så jag har ju en godtagbar ursäkt hehe..

Ja höbärgning i elitklassen kanske vi inte hållit på med idag, men inte fan har det varit lång ifrån det i alla fall.. Tyvärr så drabbas jag som är klantig hela tiden av smärta, tidigare nämnda klämskada stöts i saker i tid och otid, funderat mycket på varför allt händer mig hela tiden. Och svaret jag finner är att det är E´s fel, åtminstone indirekt eftersom det är hon som skapat situationen, och jag kan inte hålla fokus och koncentration på den nivå som krävs för mitt leverne, detta eftersom jag fortfarande inte kan tänka på annat än den där damen. Men nu skiter vi i det och fokuserar på dagens begivenheter. Höskörd var det.. av någon anledning hamnar jag allt som oftast i knäppa situationer, såsom att man med byns minsta traktor får köra årets största lass, kan tänka mig att det beror på att jag är den enda i barnaskaran som haft den äran att köra ”gokarten” förut, samt att man råkar vara äldst i pojkhögen, och därmed närmast reliken till traktor vi använde i tid.