Så var vi där igen då.. Blir behandlad som luft av för mig väldigt viktiga personer. Människan står oförstående till min känsla när jag påpekar den, och när det väl sjunker in görs ett energiskt försök att vända det till MITT fel, jag har fan inte behandlat någon som luft! Allra minst någon man påstår sig älska. Jag förstår egentligen inte problemet, vill man inte vara med en person är det väl enkelt att säga det, då slipper man ju problemet med att gå som katten runt het gröt. Vill inte hänga ut någon, men det finns någon som verkar göra allt den kan för att jag ska må så pissigt som det bara är möjligt. Människan påstår att så inte är fallet men vad man än säger försöker denna person att vända det till att det är mitt fel, men va fan.. Jag sitter ju bara och väntar på kontakt, sms, samtal, eller vad fan som helst! Hur fan kan det vara mitt fel att människan inte hör av sig? Som sagt, det är väl bara att öppna käften, eller? Har faktiskt svår att förstå att det ska vara så himla svårt. Jag kan ha fel, men jag tycker att jag är ganska rak och ärlig om vad jag tycker och tänker. Många gånger FÖR ärlig, det har jag fått äta upp mer än en gång. Att säga att människor uppskattar ärlighet är en förbannad lögn. Jag har jobbat med människor som jag inte funkat med personligt, men yrkesmässigt har det inte varit några problem. De flesta gånger har det stupit i att den andra personen inte klarat av situationen, och då kan man ju knappast kalla det för proffesionellt, inte i mina ögon iaf.

Jag har jobbat med människor som jag inte gillat som personer, men yrkesmässigt har dom varit riktigt kompetenta, mer kompetent än mig, och då gäller det att suga åt sig så mycket erfarenhet och kunskap som det bara går , oavsett vem som har bäst kompetens eller för den delen erfarenhet så gäller det för den andre att ta åt sig så mycket som möjligt av den erfarenhet som bjuds.

Har flera bra exempel på det. Har en gång i tiden gjort FN-tjänst, och där var min erfarenhet inte värt ett jävla skit, inte förrän mina "kamrater" kört fast och inte allt för sällan ställt till ett större problem än vad det egentligen var från början. Och då det var önskvärt med mina tjänster var det ofta så sent att det kanske kostade en reservdel till eller två, vems var då felet? I mina ögon var det de som gjort fel från början, men i det millitära verkar det vara så att den som senast lagt sin hand vid något är den som ställt till alla problem och merkostnader. Jag hade en stf (ställföreträdande) grp (grupp) ch (chef) som var det lataste en verkstad skådat, till på köpet vr han fullständigt oduglig som både chef och mekaniker. Killen hade gjort sin värnplikt som mekaninker på stridsvagn 101, men några sådana hade vi inte inom vår bataljon. Civilt var han elektriker. Som chef ska man i mina ögon vara kapabel att leda och fördela arbetet, och i min värld MÅSTE man vara närvarande för att klara av den uppgiften. Jag minns speciellt en gång då han frågade mig om jag hade problem med att han var chef. Mitt svar löd: -Nej, det enda jag har problem med är att du gömmer dig så fort vår egentliga chef är borta. Det svaret var fritt att tolka. Men trots mitt svar förstod inte människan att jag tyckte han var en lat jävel som inte klarade att ta ansvar! Människan har nog fortfarande inte fattat vad det innebär att vara CHEF. För mig innebär en chefsbefattning att man är tvungen att fatta beslut OCH sedan stå för dessa beslut, det förstod aldrig min stf..

    En annan så här i efterhand rolig anekdot är när jag blir ombedd att hjälpa mina "kamrater" med ett jobb. Jag närmar mig repobjektet och när jag ser vad mina kollegor åstadkommit säger jag: "-glöm att jag befattar mig med detta, ni har ju sabbat alla möjligheter till att vettigt lösa detta" varpå min grpch säger att jag måste hjälpa till. Jag kontrar med: "-Får jag fria händer"

Svaret löd: Ja vadå, menar du gasen eller? (gassvetsen) Ja svara jag, det är enda möjligheten. Som parentes kan jag ju säga att jag var den enda i min grupp som både hade erfarenhet OCH försörjde mig som mekaniker civilt.

Ja, säger min chef, måste man så måste man.. Till saken hör att förarna av fordonet, som var en PBV 302 (jag var mekaniker på Sisu) var med. Och för att göra en lång historia kort så berättade dessa förare saken vidare, och historien gick vidare och vidare. När den sedemera nått min PLUTONCH blev jag inkallad till honom MED min grpch som även var förtroendevald (mitt förtroende får han aldrig) Och jag fick duktigt mycket skit för hur jag löst uppgiften. Mitt i alltihop vänder jag mig till min gruppchef, som ändå gett klartecken och säger: Ja men vad säger du Jonny, ibland måste man ju ta i lite extra, eller? Svaret fick mig nästan att svimma, han svarar: "Som gammal flygmek är jag emot våld när man skruvar" Det var alltså samma jävla ynkrygg som gett mig klartecken att rädda situationen som nu, som förtroendevald vände mig ryggen! Allt för att rädda sitt eget skinn!!! Ingen kan ana hur det fortfarande gör mig så förbannad så jag kokar!

   Ett annat fall som ett enormt svek inträffar är när jag som Sisumekaniker dömmer ut en ganska dyr reservdel på/i en Sisu, i samförstånd med ovan nämnda chef (gruppchef). Felet var ett typiskt fel och inte på något sätt långsökt. Det går en tid och denna del  blir utbytt. Problemet är att missljud och symptom kvarstår, vem tror ni får på käften för det? Jo, trots att jag tar med mig min chef och konsulterar denne under en provkörning och vi är rörande överrens om att min diagnos är riktig så nekar fanskapet till att han hade någon som helst kännedom om resultatet av felsökningen. TROTS att den fega uslingen åkte med under provkörning OCH hade samma åsikt som jag själv. Idag borde jag kunna skita i det, MEN jag har som mekaniker fått mitt erkännande, inte av arbetsledning utan av KUNDER och kundernas erkännande i lastbilsbranschen är långt mycket mer värt än vilken arbetsledare som helst, kunden har ens lön i fickan! Hur det nu är stör det mig fortfarande att jag fick så allvarlig kritik för något som jag egentligen inte var ensamt ansvarig för, till på köpet fick båda kräken till chefer (grpch och stf grpch) bättre betyg än mig, trots att dom inte utförde ett jävla skit och inte heller kunde ta sitt ansvar som chefer. Till detta kan tilläggas att ovan nämnda fall inte var de enda av samma karaktär, bara de jag minns bäst!

   Tilläggas till ovan nämnda är att OM jag någonsin åker på utlandstjänst igen, så åker jag ALDRIG under grpch, och min målsättning kommer då att vara att backa upp "mina" gubbar precis som min plutonchef gjorde för vår pluton. Jag vet att han hade krav "uppifrån" men ändå gjorde han allt han kunde för oss "längst ner". Mitt betyg på honom skulle nog landa på G+möjligen VG.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var ett tag sen man knåpade ner något här. Det är helt enkelt så att jag inte haft så mycket nytt att fundera över. Bara en massa gamla repriser, och behovet av att tjata har inte funnits..;P Skit samma, mer än så här blir det inte! Förutom att j...

Snacka om att livet kan vara som en berg och dalbana. Träffade hjärtat igår och det var hur mysigt som helst    och det var faktiskt på hennes initiativ. Jag tycker det fanns många positiva tecken, inte minst var hon kramig och "pussig" vilket kändes...

Måste skriva ett inlägg om sanning och osanning.  Måste säga att jag verkligen inte förstår mig på folk som ljuger. Visst alla har säkert dragit någon lögn, men det är inte det jag menar, utan de som ljuger om värre saker och mer ofta. Förstår dom in...

Något blev fel med mitt förra inlägg.. Det fattas en jävla massa text i det.. Det retar mig något fruktansvärt! Något jag försökte säga var att jag är den jag är, och de som känner mig kan bekräfta, och de som inte känner att det är värt att läg...

Måste säga att jag är ordentligt kluven. Vet inte vem eller vilka jag kan lita på. Eller, jag vet vilka jag kan lite på, men är inte helt säker på vilka jag INTE kan lita på. Vet heller inte säkert vilka som läser här, vilket gör att jag inte är helt...