Idag funderar vi över vissa instanser här i samhället som, skattefinansierade eller kunsumentfinanierade inte gör vad de förväntas eller är ålagda att göra. Såsom exempelvis fackföreningar, som förövrigt är ett j-igt fult och ickelogiskt namn. Nu var det inte konstiga namn eller ord detta skulle handla om utan funktionen och de uppgifter de är tänkta att sköta. Har hört många klaga på att "facket" inget gör, och har personligen inte haft några problem med mitt mycket beroende på att jag alltid komit överens med mina arbetsgivare utan inblandning av ombud. Men nu har jag råkat ut för en äckligt oseriös arbetsgivare som definitivt inte har någon lust att följa lagar och regler utan tycker att det är helt okej att svartanställa östeuropeer och betala rent kriminellt dåliga löner. Nu är det inte det som facket ska hjälpa mig med, utan en så banal sak som att se till så man får ut sin rättmätiga lön och ett arbetsgivarintyg, som jag MÅSTE skicka till min A-kassa. Utan att gå in på detaljer så har jag blivit oskäligt uppsagt från ett arbete och arbetsgivaren har mage att till mitt ombud säga att jag sagt upp mig själv och att det fanns vittnen på att jag gjort det muntligt, detta är rent nonsens då jag ALDRIG skulle säga upp mig själv för att bli arbetslös! Och vittnena då? Jo, det är givetvis nämnda östeuropeer, vilka inte har något anställningsskydd då de är just SVART arbetskraft. Hur som helst är en uppgörelse klar sedan länge och alla avtal och papper är påskrivna, MEN någon slutlön eller arbetsgivarintyg har inte dykt upp.

    Nu till saken. När inget av det jag enligt LAG är berättigad till dykt upp försöker jag då givetvis ringa till mitt ombud på SEKO, på två veckor har jag lämnat ett antal meddelanden på telefonsvarare eftersom ombudet antingen är upptagen, eller inte svarar. Detta ombud har inte ringt tillbaka TROTS upprepade meddelanden. Fortfarande behagar han inte svara i telefonen. Det är i min värld ett dåligt bemötande, inte för att det drabbar mig personligen utan även om det bara är att inse att det är arbetsgivarens marknad, så tappar de flesta fackförbund medlemmar och jag har svårt att tro att detta gör det lättare för dom att rekrytera nya. Börjar förstå att vissa kallar SEKO för SVEKO. Efter tre månader med NOLL inkomst börjar man faktiskt bli lite bitter, det är ju inte gratis att leva. Nu är det väl inte det lättaste att vaa objektiv i min situation, och jag tror faktiskt att jag snarast möjligt kommer att byta förbund.

 Andra som man kan fundera över är Försäkringskassan, Socialförvaltningar, Kommuner och Skolor. Men att säga eller skriva något om dem vore hörsägen eftersom jag inte drabbats själv utan bara hört andra berätta. Såsom ovanstående är MIN sanning är ju berättelser om andra instanser just berättarens sanning och för utomstående snudd på omöjligt att verifiera. Ett mynt har ju som bekant två sidor..