Läste tidigare ikväll en blogg, nyskapad av en gammal vän, eller bekant om vissa hellre föredrar det. Han beskrev känslan av att inte få "fira" med sina barn. Jag förstår hans känsla, eller försöker i allafall först.. Kan ju i allafall tänka mig in i hans situation! Det lustiga är att det väckte känslor hos mig. Han har i allafall barn som förr eller senare kommer att kunna fira honom. Killen i fråga är bara ett år äldre än mig, och jag har inte ens en kvinna som planerat så långt vid min sida. Visst, jag har en flickvän men hon svarar inte annat än: "-jag vet inte" på frågan om vad hon har för tankar om oss och framtiden, hon säger sig inte ens veta vad hon vill om en månad. För henne kanske det inte är en så stor sak, hon är ju ändå "bara" 22. Men för mig är det en helt annan fråga, ja det skilljer en del år mellan oss. Till saken hör att jag verkligen älskar denna dam, men för mig börjar tiden rinna ut. Det finns inte så mycket tid kvar för mig, förklaring finns i tidigare inlägg.

    Det börjar kännas rätt påfrestande med att allt annat är viktigare. Visst, jag kan förstå att vissa saker kan komma mellan, men när det händer HELA tiden börjar man ju fundera. När det hela tiden finns viktigare saker att göra än att träffas. Det är nu 26 dagar sedan vi träffades och förutom ord visas inget som helst intresse. För mig är det en ganska konstig situation somjag inte vet riktigt hur jag ska hantera. Nu är det så att hjärtat är ganska lättpåverkad och jag vet att det finns de som utnyttjar detta coh påverkar henne i egna syften. Jag skulle också kunna göra det, men jag föredrar människor som av egen vilja vill umgås med mig! Jag vill inte att folk ska föredra mig tack vare en eller flera lögner, tyvärr tänker inte alla på det viset. Har även idag fått veta ÄNNU fler lögner folk spridit om mig, undrar jag när det ska ta slut? Och VAD som blir nästa lögn, det står nog skrivet i stjärnorna. Det tråkiga med den här gången är att det är en av mina bröder som kommit med den, det känns rätt trist men om nu denna bror tror att han ska komma någon stans med det kan jag bara skratta den stackaren i ansiktet. Oavsett vad han tjänar på det kommer det knappast gynna honom, synd bara att han inte förstår det själv! Men å andra sidan är det knappast mitt problem, misstänker att avundsjuka ligger bakom. Det är nämligen inte första, varken gången eller damen denna bror pratar skit om mig inför. Men även fast jag misstänkte att det inte kommit för sista gången känns det onekligen förbannat jävla trist! Men men, i min värld tyder det mest på att han har mer problem än mig!