Glömde ju en sak.. Jobbat en stund idag, kört lite lastbil. och fan så roligt det var att få köra lite riktig bil en stund!

Fy vilken tung dag, sov inte en blund natten som var, dels beroende på en pulserande hand, men i ärlighetens namn är det fortfarande annat som också spökar. Vill verkligen att det ska bli ett slut på detta nu! Eländet har ju ingen ände. Det kommer ju bara mer hela jävla tiden, hur mycket ska man orka egentligen?

Så har man lyckats igen då, nytt besök på sjukan och vänsternäven delvis paketerad. Blir nog ett kort inlägg detta, beroendes på att det är halv besvärligt att skriva. I brådska och iver mitt i årets höbärgning lyckas man trots att man vet så väl hur lätt det är att klämma sig i dessa grejer, lyckas jag av alla människor, jag som varit med längst och som verkligen borde veta bättre än att jag gör mig illa. Hur det nu är blev det en förvisso liten fraktur, men ändå en fraktur samt några stygn, mina absolut första om man inte räknar med de som tandläkare orsakat. Jävligt roligt att få gå med den här skiten i en månad, INTE!

En helg i värmen och ölets tecken. Insåg att det verkligen var dags att göra något åt gräset, det har inte funnits ork och motivation till det tidigare. Kan med facit i hand säga att det inte var riktigt bra att klippa gräs i 30-gradig värme och solgass, fast ölpauserna var ju trevliga.. I en av dessa pauser tar jag en tur ner till sjön, blir sittande på en bänk som står där nere med lite kalla öl blickandes ut över en blank sjö. Där skulle allt kunna vara perfekt, MEN det enda som händer är att tårarna börjar komma, blir så jävla ledsen när jag tänker på att hon inte vill dela detta med mig. Kan inte finna någon glädje i något längre. Insåg det meningslösa med att sitta där vid sjön och bli ledsen, men då var skadan redan skedd. Resten av helgen är egentligen en enda dimma av hetta, svett och öl.. Skiter i något mer nu, orkar inte motivera mig mer.

Vilka hjältepappor det finns. Har ett bra exempel nu där en pappa inte träffat sina barn på tre!! Veckor, och ändå inte vill hitta på något med dem nu när han kommer hem och är ledig för helgen trots att barnen har sommarlov. Han är hellre med en annan tjej!?! Hur är det då ställt i huvudet på han? Och den andra damen sen, som vackert verkar tycka att det är ett helt okej beteende mot sina barn, och verkar tycka att det är helt okej med en ryggradslös karl som dessutom fortfarande är gift… Man funderar ju hur dessa människor är funtade. Barn är ju ändå så oskyldiga och försvarslösa, de kan ju inget göra! Men det är väl som dom säger.. Sådan far sådan son, och i vissa fall även dotter.. Hoppas alla nu förstod att det var ironi att kalla dessa amöbor till karlar för hjältepappor!

Är det detta som kallas spetskompetens?

http://www.youtube.com/watch?v=xsoFKdSXB70

Världen är bra liten egentligen. Fick ett samtal av en ytligt bekant som frågar om inte svinet har fru och barn här hemma, visste för övrigt inte ens om att min bekante kände till vem svinet var. Givetvis undrar jag ju varför människan undrar det, och får till svar att han sågs tätt omfamnande en annan donna på en annan plats varpå jag svarar att jag är skeptisk eftersom han så tydligt gjort klart att han är ute efter E, och menar att bekantingen sett fel. Döm om min förvåning när svaret blev en tydlig och fin mms bild. Första känslan var givetvis glädje för trots att berörda parter aldrig skulle tro mig, så VET ju jag, och det känns faktiskt som lite av att synden straffar sig själv. Nu hjälper det ju inte upp min saknad efter henne som jag såg som min tilltänkta hustru, men alla positiva vinklar och händelser mottages tacksamt.

Snabba bakslag, det är det minsta man kan säga om nattens begivenheter. Efter att ha legat sömnlös framåt 4-4.30 får jag en känsla av hunger och glad i hågen skyndar jag mig att inta lite fast föda medan aptiten fortfarande fanns där. Dessvärre tar det inte längre än ungefär 45-60 minuter innan brutala magsmärtor hindrar sömnen att infinna sig, och allt sedan dess har man fått tillbringa mesta tiden på en mindre angenäm plats med inredningsdetaljer i porslin spyendes och skitandes blod igen, tror fan att livet är över nu. Finns ingen ork kvar i en sargad kropp, får minnesluckor trots att jag är spiknykter och trots att jag är fullt medveten om vad jag gör. Inte allt för sällan måste jag in här för att läsa vad jag skrivit eftersom jag inte kommer ihåg om jag ens knackat ner något överhuvudtaget. Det är inte heller allt för sällan det är en rejäl utmaning bara att ta sig upp en våning för att kunna duscha, när man väl tagit sig upp måste man sätta sig en stund för att vila, och ibland måste man sitta ner och duscha eftersom man är för matt för att stå upp. Fortsätter detta måste jag investera i en pall att ha i badrummet. Usch och fy, detta önskar jag inte min värsta fiende det är då ett som är säkert! Over ´n out, garage och hopsättning av motor väntar…