En helg i värmen och ölets tecken. Insåg att det verkligen var dags att göra något åt gräset, det har inte funnits ork och motivation till det tidigare. Kan med facit i hand säga att det inte var riktigt bra att klippa gräs i 30-gradig värme och solgass, fast ölpauserna var ju trevliga.. I en av dessa pauser tar jag en tur ner till sjön, blir sittande på en bänk som står där nere med lite kalla öl blickandes ut över en blank sjö. Där skulle allt kunna vara perfekt, MEN det enda som händer är att tårarna börjar komma, blir så jävla ledsen när jag tänker på att hon inte vill dela detta med mig. Kan inte finna någon glädje i något längre. Insåg det meningslösa med att sitta där vid sjön och bli ledsen, men då var skadan redan skedd. Resten av helgen är egentligen en enda dimma av hetta, svett och öl.. Skiter i något mer nu, orkar inte motivera mig mer.