Fy fan, idag vill jag bara dö. Haft en jävulsk natt, inte sovit många minuter. Kräkts blod så mycket att jag ett tag trodde att jag skulle kollapsa innan morgonen. Funderar starkt och ofta på varför kroppen är som den är och varför den beter sig på detta underliga sätt. Och varför det drabbar just mig. Till på köpet kände och känner jag mig sorgsnare än jag någonsin tidigare känt mig, mycket tårar har det blivit. Rätt förundrande att det tar så mycket energi att gråta, det är ju inte så fysiskt ansträngande egentligen. Men detta till trots är jag helt färdig och orken är helt förbrukad. Känns som jag sprungit en mara, orkar inte annat än att slita på soffan som det är nu..