Känns rätt surt att bli anklagad för saker som hänt flera mil bort när man bevisligen suttit hemma vid datorn och lämnat spår efter sig på internet. Nu undrar säkert folk vad det handlar om. Det enda jag kan säga är att det var någon som råkade ut för ett elakt ”bus”. Det enda jag kan konstatera är att Jag verkar ha en och annan anhängare eller sympatisör jag inte räknat med.

Känner mig väl inte lika bitter nu som tidigare, nu är det mer tårar igen och känner väl inte att hon är så rutten som det verkade tidigare, allt måste nog få sätta sig innan omdömet är definitivt, men som jag tidigare skrivit så är det känslorna för stunden jag knackar ner, kanske inte helt rätt att göra det innan dessa är genomtänkta alla gånger. Men jag måste verkligen få skriva av mig annars exploderar jag eller gör något vansinnigt dumt. Folk får helt enkelt acceptera det, eller låta bli att läsa helt enkelt. För E´s skull är jag ledsen att jag lämnade ut dikten här, men den talar verkligen om hur starkt och viktigt allt detta var och fortfarande är för mig. Tror ibland att om hon vetat det hon vet idag, hade hon nog stannat och kämpat åtminstone lite, men nu när hon fick veta för sent, tror jag att stoltheten var för stark. Alternativt att känslorna för kräket redan var för starka..

En människa jag inte ens vet vem det är messade mig och berättade vissa smaskiga detaljer om vissa saker, och jag kan säga att vissa saker jag misstänkt, men ändå tvivlat på numera är solklarheter. Såsom att den feta kossan från Umeå verkligen ÄR det falskaste som finns, Och att E inte är långt efter, hon är jävligt lögnaktig, och att svinet inte hade det minsta med hennes flytt att göra bara är riktigt jävla NYS! Fy fan, om folk visste vad jag ställt upp på den där tjejen! Exempelvis när hon kom hem och var ledsen, ville inte säga varför men det kom fram att hon fått sparken på stående fot, helt obefogat dessutom. Då jävlar dög man minsann, behöver inte berätta hur, men dagen efter hade hon jobbet tillbaka. Men som jag skrivit, hon kommer inte ihåg något gott jag gjort för henne. Hon har hela tiden varit rädd för att vara ärlig och tala om varför hon skulle flytta, eftersom hon är skyldig mig pengar. Sen att de två redan pratat om att bo ihop säger ju en hel del, hur allvarligt samtalet varit vet jag inte, men det är av mindre betydelse. Sen tror jag inte han berättat för henne att han till frun sagt att dom ska avvakta några månader innan beslut om skilsmässa tas. Ja han är gift och har 4 barn om någon missat det… E har nog fortfarande inte fattat att han ljugit även henne full, men är man så naiv får man ju skylla sig själv! Det har jag fått göra!

Hoppas att någon sårar henne på samma sätt som hon sårat mig, vet att det är fult, men jag skulle inte känna något annat än glädje om jag ska vara ärlig. Elakt kanske, men det är så jag funkar. Jag kan skänka bort allt jag äger och har, ända tills någon gjort mig illa, då blir jag bara skadeglad i stället. Som det är nu kan jag bara tycka att dessa två (3) fega och lågt stående människor verkligen förtjänar varandra! Synd om inblandade barn bara! Undrar hur han skulle bete sig mot eventuella barn med sitt nya knull? Tyvärr för hennes del, är hon inte så som person att hon tänker så långt och så praktiskt, en person som JAG träffat på samma vis skulle jag aldrig kunna lita på. Men det är ju jag de, men förmodligen är mamma med och talar om vad hon ska tycka och känna, så det löser sig säkert! Nu mer än någonsin har jag svårt att förstå hur två människor som jag ändå hjälpt en jävla massa, kan göra så mot en. Sen att U från Umeå trodde att jag skulle tro på att hon och E inte pratar så mycket, och hon inte vet så mycket, säger ju mer om henne än om mig, hon har ljugit förr och trots att man konfronterat henne med det har hon nekat, också det säger mer om hennes brist på förstånd än mitt! E sa vid vårt senaste möte att hon var orolig att jag skull göra henne ”något”, hon har rätt, men det kommer att gå helt lagligt till. Har kollat upp med berörda och insatta myndigheter, och juridiskt kan jag få hjälp med att få mina pengar, DET känns mycket bra, då behöver man ju inte grämas över det i alla fall, en klen tröst. Men i slutändan är det ju ändå en tröst! Som läget är just nu behöver jag all tröst jag kan få, för inte fan lyckas jag hitta så mycket själv. Och den lilla jag lyckas hitta, den dödar mor och dotter snabbare än man tar livet av en mört man fått på mete!

Som det är nu borde jag vara riktigt glad att jag blivit av med det svekfulla våpet. Jag vet att hon var otrogen redan under vår första tid tillsammans, har till och med fått det bekräftat av föremålet för otroheten, och med den vetskapen skulle det vara roligt att veta hur många gånger till det egentligen handlar om. Men man kan väl knappast vänta sig mer av en människa som aldrig fått lära sig vikten av att ta ansvar. När vi varit tillsammans två år gjorde jag slut eftersom jag inte visste vad jag ville och klarade av i livet, mycket beroende på att jag efter tidigare svek hade mycket svårt för att lita på andra människor. Nu ångrar jag mig BITTERT att jag gick tillbaka till den här falska människan, hon har fan stulit sju år av mitt liv, och än är det inte slut, blir nog några stulna år till innan det är glömt. Kan inte låta bli att tänka på vilka väldigt fina människor jag låtit passera bara för att Emelie vridit om skallen på mig. Känns jävligt surt nu att jag inte tillät mig att satsa på någon bättre. Å andra sidan borde det ju inte vara svårt att hitta någon bättre, är nog svårare att hitta sämre. Tyvärr lär jag aldrig lita på någon annan människa på samma vis igen.

Jag hade nog rätt tidigare när jag hade någon tanke på att hon inte var så speciell,  eller.. hon VAR speciell en gång, men det har hon förstört, och jag tänker här nedan skriva in en av dikterna jag skrev till henne, mest för att det är en bra förklaring varför allt gör så ont.

 Du kom lika överraskande som en vårblomma i solen, och genast gjorde du ett bestående intryck med dina varma ögon, du lagade min trasiga själ på ett sätt som jag inte trodde var möjligt. du gav mej livet åter och en glädje jag ej kan beskriva, du fick mej att åter tro på kärleken, vars närvaro länge varit saknad, du gav mej tro på en framtid, i lycka med dej.

du var stark när jag var svag, förlåtande när jag var dum, du gav mej allt och jag tog dej förgivet. Lika överraskande som du kom, och trots att våren nu anlänt, har du nu dragit bort och lämnat efter dig en isande nordan, och åter är själen lika trasig som dagen innan vårt första möte...

Om det nu finns en gud, varför har han då skapat lögnaktiga människor? Känner några, så jag vet att dom finns. Just nu är dom tre som är aktuella, och inte lite aktuella heller.. Och inte så lite lögnaktiga heller, två av dessa har lyckats lura mig under lång tid, den tredje ska vara glad att vi bor i ett civiliserat land, annars hade han varit död nu. Kanske de andra två också, men då hade vi nog varit tvugna att varit fostrade muslimer, och det tilltalar inte mig så där jätte mycket. Men det är rätt kul att leka med tanken. Det lustiga är att två av dessa tre är fostrade religöst, och mig veterligt finns det väl ingen religon som förespråkar lögner, men jag har ju haft fel förr så det är inte omöjligt att jag har det nu också. Det är dock inte troligt. Det jag däremot vet, är att INGEN sund uppfostran förespråkar det beteende jag blivit utsatt för. Men det är ju klart alla religoner har ju sin dubbelmoral...