En människa jag inte ens vet vem det är messade mig och berättade vissa smaskiga detaljer om vissa saker, och jag kan säga att vissa saker jag misstänkt, men ändå tvivlat på numera är solklarheter. Såsom att den feta kossan från Umeå verkligen ÄR det falskaste som finns, Och att E inte är långt efter, hon är jävligt lögnaktig, och att svinet inte hade det minsta med hennes flytt att göra bara är riktigt jävla NYS! Fy fan, om folk visste vad jag ställt upp på den där tjejen! Exempelvis när hon kom hem och var ledsen, ville inte säga varför men det kom fram att hon fått sparken på stående fot, helt obefogat dessutom. Då jävlar dög man minsann, behöver inte berätta hur, men dagen efter hade hon jobbet tillbaka. Men som jag skrivit, hon kommer inte ihåg något gott jag gjort för henne. Hon har hela tiden varit rädd för att vara ärlig och tala om varför hon skulle flytta, eftersom hon är skyldig mig pengar. Sen att de två redan pratat om att bo ihop säger ju en hel del, hur allvarligt samtalet varit vet jag inte, men det är av mindre betydelse. Sen tror jag inte han berättat för henne att han till frun sagt att dom ska avvakta några månader innan beslut om skilsmässa tas. Ja han är gift och har 4 barn om någon missat det… E har nog fortfarande inte fattat att han ljugit även henne full, men är man så naiv får man ju skylla sig själv! Det har jag fått göra!

Hoppas att någon sårar henne på samma sätt som hon sårat mig, vet att det är fult, men jag skulle inte känna något annat än glädje om jag ska vara ärlig. Elakt kanske, men det är så jag funkar. Jag kan skänka bort allt jag äger och har, ända tills någon gjort mig illa, då blir jag bara skadeglad i stället. Som det är nu kan jag bara tycka att dessa två (3) fega och lågt stående människor verkligen förtjänar varandra! Synd om inblandade barn bara! Undrar hur han skulle bete sig mot eventuella barn med sitt nya knull? Tyvärr för hennes del, är hon inte så som person att hon tänker så långt och så praktiskt, en person som JAG träffat på samma vis skulle jag aldrig kunna lita på. Men det är ju jag de, men förmodligen är mamma med och talar om vad hon ska tycka och känna, så det löser sig säkert! Nu mer än någonsin har jag svårt att förstå hur två människor som jag ändå hjälpt en jävla massa, kan göra så mot en. Sen att U från Umeå trodde att jag skulle tro på att hon och E inte pratar så mycket, och hon inte vet så mycket, säger ju mer om henne än om mig, hon har ljugit förr och trots att man konfronterat henne med det har hon nekat, också det säger mer om hennes brist på förstånd än mitt! E sa vid vårt senaste möte att hon var orolig att jag skull göra henne ”något”, hon har rätt, men det kommer att gå helt lagligt till. Har kollat upp med berörda och insatta myndigheter, och juridiskt kan jag få hjälp med att få mina pengar, DET känns mycket bra, då behöver man ju inte grämas över det i alla fall, en klen tröst. Men i slutändan är det ju ändå en tröst! Som läget är just nu behöver jag all tröst jag kan få, för inte fan lyckas jag hitta så mycket själv. Och den lilla jag lyckas hitta, den dödar mor och dotter snabbare än man tar livet av en mört man fått på mete!

Som det är nu borde jag vara riktigt glad att jag blivit av med det svekfulla våpet. Jag vet att hon var otrogen redan under vår första tid tillsammans, har till och med fått det bekräftat av föremålet för otroheten, och med den vetskapen skulle det vara roligt att veta hur många gånger till det egentligen handlar om. Men man kan väl knappast vänta sig mer av en människa som aldrig fått lära sig vikten av att ta ansvar. När vi varit tillsammans två år gjorde jag slut eftersom jag inte visste vad jag ville och klarade av i livet, mycket beroende på att jag efter tidigare svek hade mycket svårt för att lita på andra människor. Nu ångrar jag mig BITTERT att jag gick tillbaka till den här falska människan, hon har fan stulit sju år av mitt liv, och än är det inte slut, blir nog några stulna år till innan det är glömt. Kan inte låta bli att tänka på vilka väldigt fina människor jag låtit passera bara för att Emelie vridit om skallen på mig. Känns jävligt surt nu att jag inte tillät mig att satsa på någon bättre. Å andra sidan borde det ju inte vara svårt att hitta någon bättre, är nog svårare att hitta sämre. Tyvärr lär jag aldrig lita på någon annan människa på samma vis igen.

Jag hade nog rätt tidigare när jag hade någon tanke på att hon inte var så speciell,  eller.. hon VAR speciell en gång, men det har hon förstört, och jag tänker här nedan skriva in en av dikterna jag skrev till henne, mest för att det är en bra förklaring varför allt gör så ont.

 Du kom lika överraskande som en vårblomma i solen, och genast gjorde du ett bestående intryck med dina varma ögon, du lagade min trasiga själ på ett sätt som jag inte trodde var möjligt. du gav mej livet åter och en glädje jag ej kan beskriva, du fick mej att åter tro på kärleken, vars närvaro länge varit saknad, du gav mej tro på en framtid, i lycka med dej.

du var stark när jag var svag, förlåtande när jag var dum, du gav mej allt och jag tog dej förgivet. Lika överraskande som du kom, och trots att våren nu anlänt, har du nu dragit bort och lämnat efter dig en isande nordan, och åter är själen lika trasig som dagen innan vårt första möte...

Om det nu finns en gud, varför har han då skapat lögnaktiga människor? Känner några, så jag vet att dom finns. Just nu är dom tre som är aktuella, och inte lite aktuella heller.. Och inte så lite lögnaktiga heller, två av dessa har lyckats lura mig under lång tid, den tredje ska vara glad att vi bor i ett civiliserat land, annars hade han varit död nu. Kanske de andra två också, men då hade vi nog varit tvugna att varit fostrade muslimer, och det tilltalar inte mig så där jätte mycket. Men det är rätt kul att leka med tanken. Det lustiga är att två av dessa tre är fostrade religöst, och mig veterligt finns det väl ingen religon som förespråkar lögner, men jag har ju haft fel förr så det är inte omöjligt att jag har det nu också. Det är dock inte troligt. Det jag däremot vet, är att INGEN sund uppfostran förespråkar det beteende jag blivit utsatt för. Men det är ju klart alla religoner har ju sin dubbelmoral...

http://www.youtube.com/watch?v=zVNTdWbVBgc 

http://www.youtube.com/watch?v=cvCjyWp3rEk&NR=1

Tung dag igen, tänk om hon förstod hur dåligt hon får mig att må. Inte för att jag tror det skulle göra någon skillnad för mig men ändå. Mår så jävla ruttet bara, hur kan man göra så här mot någon? Möjligt att det är jag som är trög, men jag förstår det verkligen inte. Inte omöjligt att det beror på att jag själv inte är så som person. Visst jag är inget helgon, men jag gör verkligen allt i min makt för att vara en snäll och vänlig människa, med det inte sagt att jag är något helgon, för DET är jag då rakt inte, jag lyckas inte alltid vara snäll trots att jag verkligen försöker. Och i detta läget ar det enormt svårt, med alla känslor som rusar i kroppen. Vet inte alltid hur jag ska hantera dessa känslor, för de är de starkaste jag varit med om. Tårarna bara rinner och rinner, både rent allmänt och nu för stunden, tror ingen fattar hur jobbigt det egentligen är. Det är många som har jävligt svårt att fatta hur ont jag sliter av detta, och det späder bara på all smärta! Vill verkligen inte vara kvar i det här livet, skulle verkligen vilja att det tog slut så jag slapp all skit!

Det vore fint om man fick sova lite.. Känns som att jag skulle behöva det.

Nu är det inte roligt att vara jag! Satt och pratade med en riktigt förståndig människa ikväll. Hon är den enda som verkar ha förstått varför jag inte kommer att få egna barn, eftersom detta var ”sista” chansen, orkar inte gå in på orsaker, men jag har mina principer om jag säger så. Men ju mer vi pratade om det, och ju mer jag tänkte på att E inte vill ha varken mig eller det/de barn jag vill med henne ju mer rann tårarna. Blir så jävla ledsen när jag tänker på det, det trodde varken jag eller andra, andra tror säkert inte alls ännu, medan jag inte trodde för bra länge sen. Alltså, jag har vetat att jag haft viljan länge, men andra inte alls, och vissa fortfarande inte. Men en grabb som funkar så bra med barn som mig, kommer givetvis någon gång i livet vilja ha barn, jag hade redan kommit på det själv, men var inte mogen för att delge världen. Nu vet jag att det inte kommer att gå i uppfyllelse för min del, och det blandat med att min klippa ratat mig gör mig så sorgsen att jag inte finner ord för det. För mig är det som för andra är glädjande en ren katastrof, kunde lika gärna få dö, längtar tom efter att få göra det, och det är en jävligt enorm förändring på kort tid. Detta då jag för bara två månader sedan var riktigt lycklig med livet och kärleken trots motgångar och problem av vardaglig karaktär. Nu svarar hon inte ens på meddelanden längre, och frånvaron av kontakt får mig bara att må värre och värre. Saknar allt med henne! Till och med de irriterande små egenheter som alla människor tycks ha.

Kan inte låta bli att fundera över varför hon lättare glömt våra fina stunder och minnen än de negativa. För jag tror att även hon innerst inne vet att våra fina stunder är lång många fler än våra dåliga! På ett vis tror jag att hon inte VILL komma ihåg det positiva, varför vet jag inte, men jag har mina aningar..

Kan för övrigt säga att känslan om dikerna är lite annorlunda idag än vad de var igår. Tror beslutet är fattat, av TRE anledningar..

1. Av respekt för damen de berör

2. Jag tycker fortfarande att hon är speciell

3. Jag skrev dessa för henne

Orkar tyvärr inte mera nu, det blev lite mycket för mig ikväll…

Glömde ju.. Har fixat en omröstning också, konstigt nog är inte resultat de jag trott och väntat mig...

Idag är allt så jävla ruttet att jag inte ens skulle skriva något, har ingen ork ens.

Men nu sitter jag här ändå med massor och inget i tankarna på samma gång. Kan någon fatta varför det finns människor som ljuger hela tiden? Jag gör det då inte! Det känns som att jag kastat bort 7 år av mitt liv på en ekorre, och med tanke på var i livet jag är, så var det fan 7 jävligt viktiga år. Det som byggdes upp under dessa år kommer aldrig att kunna byggas upp igen, som jag skrivit tidigare har jag lärt mig min läxa, och det riktigt ordentligt. Tror att det nu finns en viss umebo som sitter och klappar händerna och är överväldigad över detta som händer, det känns förbannat bittert! Och förmodligen kommer vissa inte bli gladare på mig efter detta inlägg, men varför ska JAG bry mig? Dessa människor gör det ju definitivt inte. De säger att dom gör det, men är så jävla korkade att dom tror jag inte fattar att dom ljuger för mig. Och med tanke på hur vissa har behandlat mig, kan dom väl knappast tro att jag inte ska skriva om mina känslor även om det stör dom. Om dom blir illa till mods, kanske dom ska fundera på vad dom själva har gjort, för det är ju det som är grunden till mina känslor. Vet att vissa människor som läser här är jävligt känsliga för vad som sägs om dom, men då får man väl för fan tänka på hur man beter sig om det är så jävla känsligt vad folk tror om en, har jag fel?

Om man nu är så rädd om sitt anseende, bör man ju inte ge andra vatten på kvarn eller ved på elden, om man föredrar det uttrycket. Kan dessa reaktioner bero på dåligt samvete tro? Hoppas kan man ju alltid! Då finns det ju ändå något hopp även för dessa lågt stående varelser.

Hade en stund en känsla av att E inte var så jävla speciell, och att de dikter jag skrivit inte var så jävla speciella just för henne, och funderade en stund på om jag skulle knacka in en och annan här, men jag är inte säker så ett sådant beslut får nog komma senare. Tror i slutändan ändå bara att anledningen till att hon påpekade att hon trodde dom var skrivna speciellt för henne, var för att hon var rädd för vad andra skulle tro och tycka. Och nu har jag ju ingen anledning alls att bry mig om vad hon känner och tänker, dags kanske att behandla henne lika pissigt som hon behandlat mig? Varför ska jag hålla mig väl med människor som hela tiden sviker och sårar mig? Tror ingen har någon bra anledning att dela med sig av.

Förövrigt Fick jag ingen reaktion på inlägget om kommentaren från ”Xx”, Hade inte väntat mig detta egentligen heller, då jag är ganska säker på vem det var som skrev kommentaren, och den människan INTE gjort sig känd för att våga stå för något, det är så in i helvete fegt och lågt, sådana människor får INGEN respekt från mig iallafall. Respekt från mig måste man förtjäna! Rätt eller fel får andra avgöra!

Det som inte skulle bli något inlägg alls blev ganska långt, kan bli så när känslor och tankar bara väller fram helt plötsligt! Men nu ska tårarna som hindrar min syn få flöda fritt tills jag måste göra något annat. Lev väl!