Ok, kanske inte skrev så seriöst inatt.. Men va fan, lite skoj ska man väl  ändå få ha, eller??

Idag är ingen bra dag heller!! Den tyngsta sen hon flyttade. Det var ju idag vi skulle befästa vår kärlek. Fast jag inte frågat henne, trodde jag verkligen att hon ville ha min ring.. Trodde JÄVLIGT fel. ORKAR INTE MER JUST NU..

Bye

Sverige är fantastiskt! Det är ett av få länder där man kan vara föräldraledig riktigt jävla länge om man bara har tillräckligt många barn.

Svinet skulle vara pappaledig ungefär 18 månader, bara för att han inte tagit ut tillräckligt många dagar innan, och han ville få oss i omgivningen att tro att han var en jättefin och duktig pappa, döm om vår förvåning när det inte var hans egen idé. Vilken kyckling.. Varför göra sken av att man är så jävla duktig, när idén och planeringen kommer från någon annan?? Vill man då bara få folk att tro att man är en ansvarstagande, fin människa? Fattar dom inte att sanningen kommer fram, förr eller senare? Vissa människor tror visst att man kan lura folk till höger och vänster, och vissa tror visst att allt andra säger är dagens bittra sanning.. Hur kan vissa människor vara så???

Tror ändå att, What goes around comes around, dvs allt kommer i dagen allt vad tiden lider! Man får betala för sina synder!

Hur kan det komma sig att man kan sticka tungan i det mesta, men att äta tunga är det värsta som kan tänkas finnas?? En kanske inte så allvarlig fundering i min situation, men ändå.. Man funderar ju...

Och nä, ja ä INTE nykter, men skitsammma, funderingen finns ju där i vilket fall..

Dessutom vet jag att hon gillar tunga, vet inte om det gäller som föda eller nöje, men gillar det, de gör hon...

Detta är riktigt BLÄ! Satt för en stund sen och tittade efter en  ny skrivare då min klatrat en tid och jag inte fått tummen ur arslet och skaffat en ny. Kan inte ens sitta och kolla på datortillbehör utan att tårarna kommer i fatt en, hur fan blev jag så här?? Hyffsat jävla jobbigt...

Förstår att folk blir alkisar, det smakar ju så jävla bra.. Tyvärr är grogg det enda som inte smakar skit just... Måste lugna ner intaget lite, vill inte göra nåt dumt, och vill verkligen inte hamna i skiten... Tror inte det skulle hjälpa mitt liv på sikt, men det är ju så jävla gott!

Hur som helst.. Pratde med en gammal flamma ikväll, hon har ett av de varmaste och rymligaste hjärtan som finns. Jag var inte så schysst mot henne då det begav sig, ändå är hon nu en väldigt fin vän, hon hittade sin prins och har nu 2 fina barn, jag unnar verkligen henne allt gott hon kan få! Tack för att du finns, du vet vem du är!

Jaja, skallen tömdes fortare än en vedkorg en kall Januaridag..

Får nog återkomma vid senare tillfälle..

Hade massor att lufta, men så fort ajg loggat in var allt borta... Tror fan man börjar bli senil... Får återkomma senare!

Man kan ju undra hur långt man kommer att sjunka, känns som jag bara sjunker längre och längre ner i skiten. Just nu är det fan helt hopplöst, saknar hennes sällskap mer än någonsin, önskar att jag på något vis kom på ett sätt att få henne att åter tro på en framtid tillsammans med mej, det är verkligen hon som var den rätta! Har tänkt och funderat på alla möjliga och omöjliga scenarion, och kommer inte fram till annat än att det verkligen var henne jag skulle leva livet med. Jävligt jobbig känsla! Undrar hur det kunde bli så här fel, vad det var som gick fel? Vad hade jag kunnat gjort, hade jag kunnat undvika detta?? Så kommer frågorna igen, och med dom kommer gråten i vanlig ordning, har aldrig varit så här ledsen någonsin tidigare. hyffsat olikt mej, att ögonen börjar tåras helt appropå ingenting, spelar ingen roll vad jag gör, kan sitta och titta på tv och helt plötsligt kommer tårarna i våldsam fart. Lite svårt att hantera när man inte varit med om det tidigare. Men hon betyder ju så jävla mycket för mej! Tror inte att det finns någon som verkligen förstår hur mycket.

Hur länge räcker tårarna? Trodde i min enfalld att dom någon gång skulle ta slut, men det verkar som om dom kommer ur en outtömlig källa. Har haft en jävligt jobbig kväll, med gråtattacker stup i kvarten, jag orkar inte detta hur länge som helst, det är då ett som är jävligt säkert! Tårar är bara något för dårar som låter någon stjäla ens hjärta!

Har helt otippat suttit och tittat på Eurovision song contest, inte heller det är likt mej, lika otippat har jag druckit vatten hela kvällen, inte heller det är väntat, inte en lördagkväll just nu.. Skönt ändå att Alexander vann, trots att jag normalt lider av totalt ointresse för dylikt, följde jag det hela med stort intresse, han är ju bara för bra med den där låten! Riktigt synd bara att jag inte fick njuta av allt tillsammans med henne, det hade varit riktigt trevligt..:-(

Over and out!

Jag har förvånat och chockat många i min omgivning den sista tiden. Jag har gjort många saker som förmodligen ingen trodde att jag skulle göra, såsom bjuda henne på en romantisk middag för en vecka sedan och att jag av alla människor skulle skriva både brev och dikter. Har nog chockat mej själv lika mycket. Det är klart att jag hela tiden vetat att jag har lite romantik i mej jag åxå, men av någon anledning hamnat i ett ekorrhjul, ju längre tiden gått ju svårare har det blivit att visa att min yta utåt kanske inte riktigt stämmer. Visst, kan vara eller ge intrycket av att vara lite råbarkad, men samtidigt har jag aldrig varit rädd för att visa känslor öppet. Tyvärr har inte min romantiska sida luftats överhuvudtaget. Kanske hade vi varit i ett annat läge nu om jag visat min mjukare sida lite oftare, OCH tidigare? Har tyckt att det varit viktigare och mer ärligt med alla små impulspresenter, än med de stora, förväntade sakerna ett par gånger per år. Har trott att dessa småromantiska impulshandlingarna varit mer värda, men nu vet jag verkligen inte längre.

Men om det nu sknats något, varför har jag inte fått veta det? Det hade varit lättare att tillfredsställa behoven om jag kännt till dom.