Varit nervös hela dagen, ända tills jag visade henne bordet jag arrangerat då brast allt när jag såg hennes reaktion, hennes ögon tårades och med dessa även mina hon hade nog aldrig trott att en bufflig "bonn"pojk som jag skulle ro något sådant iland, tre levande ljus elva rosor, tio i bukett och en liggande på hennes tallrik tillsammans med tidigare nämnda brev. Ville verkligen ge henne något riktigt riktigt fint. Sen maten, jag samma "bonnpojk" hade lyckats med helstekt oxfilé, hasselbackspotatis, och ädelostsås, (gjort allt från noll dessutom), gott rött till det!?! Jag gillar ju varken rödvin eller ädelost. Hon blev lyrisk över detta:-D, det gläder mej något ENORMT! Glömde i mitt glädjerus att FOTA allt, DET är misär!!!! Hade gärna haft det förevigat:-( HUR JÄVLA DUM I HUVUDET KAN MAN VARA??? Under måltiden, eller middagen kanske låter bättre.. kändes allt JÄVLIGT bra, tills sista tuggan av efterrätten var svald, då läste hon brevet, vilket dämpade stämningen så till den grad att mina tårar återvände snabbare än, ja jag vet inte vad. Och nu känns allt bara som TOTAL misär igen, kan inte hålla tårarna borta. Hur kan känslor ändras så in i H-E snabbt? Tror fan jag är labil som ett korthus i storm. Det flög en snabb tanke på att lägga upp dikten jag skrev till henne, men det är nog ingen bra idé, vilket hon indirekt påminnde mej om. Jaja, nu snurrar det bara som en virrvelvind i skallen, nog bäst å lägga ner detta en stund! Men, DEN människan gör mej glad!!!!

Gick lite fortare än ja trodde, vad ska jag fördriva tiden med nu då? Skulle verkligen behöva något att göra en stund nu, har riktigt pirr i magen nu och vet inte om det är positivt eller oroligt pirr... Vet i allafall att jag är nervös som fan! VILL SÅ GÄRNA ATT DET SKA BLI UPPSKATTAT!!! Har ändå lagt ner mer energi i detta än jag någonsin lagt ner på någon enskild sak tidigare, och vad händer om inte reaktionen blir som väntat, hur tar jag det? Hursomhelst hoppas och tror ändå på positiv feedback.

Undrar samtidigt om jag verkligen är riktigt klok, om jag ändå skulle låta bli, vet ju själv inte hur jag skulle klara att hantera förändringar åt olika håll, varken åt höger eller vänster om man säger så.. Tror inte riktigt att jag brukar tänka så mycket när det gäller känslor för andra, brukar nog  låta hjärtat styra, tror i allafall att det har varit mer åt intuition eller känsla för det mesta...

Konstig situation det här, så lik tidigare erfarenheter, men samtidigt så unik. Denna dam är/var ju verkligen den som är/var SÅ RÄTT. Det är helt klart min tyngsta period i livet, kan inte  låta bli att tänka det där med barmhärtighet igen, om någon vänlig själ kunde vara barmhärtig nog att avsluta eländet åt en...

Känns inte allt för sällan som att det skulle vara skönt å slippa skiten, förtjänar verkligen någon att må så här dåligt? Och i så fall vad i hela friden har denne någon då gjort för att förtjäna det?? Frågor frågor frågor... När kommer man hitta svaren? Kommer man någonsin göra det? Är inte så säker på det just nu...

Finns så många saker jag tänkte göra, och för all del även gjorde, men det som blev av, skedde alldeles för sent. Varför är man så jävla... stolt är ett passande ord, men inte riktigt helt rätt i det här fallet, men hittar inget bättre för tillfället. Feg kanske hade passat?

Varför har allt suttit så långt in? Vi har haft samma mål, men jag har nog inte insett vikten av att ge henne den bekräftelsen, för DET får jag nu betala det högsta priset för, kanske det gör att man förtjänar allt elände??

Funderingarna avlöser varandra snabbare än jag hunnit nå slutet på någon av dom. Förtvivlad förvirrad förfärad, är bara några av orden som kan beskriva min sinnesstämning i livet nu. Framtidsplanen var ju att hon skulle bli Fru Lidén, varför sitter allt för mycket allt för långt inne för mej???

Blev lite av ett bottenrekord detta, ögonlocken dalade bara någon minut före 4, bara för att vända uppåt 5:33 ndrar jag hur den här dagen slutar..

Känns dock lite bättre nu än för några timmar den, vet inte om det beror på ett yrvaket tillstånd :-S.. Det återstår att se, på något vis ser jag ändå fram mot den här dagen, blandade känslor till trots.. Hoppas nu bara att resultatet av den ansträngning och energi jag lagt ner på detta faller i god jord, har verkligen  lagt ner allt av själ och hjärta i detta. Hur som helst, det spelar ingen roll vad som händer i framtiden, blir bara människan glad för mitt påhitt har det ju ändå glatt någon och det är ju det som varit tanken hela tiden :-) Vill bara påpeka om att hur jag än uppfattas av omgivningen, så känner jag en enorm tillfredsställelse av att göra människor i min omgivning nöjda, likväl i vardagens allmännhet som i lite mer "privata" göromål...;-)..

Jaja ska nog ta itu med de sista bestyren nu, vill så gärna att allt ska bli perfekt! Inget får bli det minsta skevt i detta!

Tjing!

Trots ihärdigt slitande är inte bestyren inför morgon dagen färdiga, orkar bara inte mer just nu. Tankarna är många, och spretar åt alla håll, tror ta mej fan att jag är nervös, varför vet jag inte.. Det visar sig vad som händer och hur allt slutar, har gjort allt i min makt för att det ska bli ett riktigt bra resultat, är kanske mest nervös över reaktionen över alla bestyr. Har gjort saker som varken jag eller de som känner mej någonsin trodde jag skulle göra, är riktig brydd själv över vad jag gör, kanske är det bara dumt av mej att ens komma på dessa idéer och planer, vem vet kanske ångrar jag mej, men men det blir som det blir. Inte mycke att göra något åt i det här läget..

Tror kanske man skulle försöka sova en stund, har ju en del att göra imorrn också, tyvärr så uppjagad att det förmodligen blir lite eller ingen sömn överhuvudtaget. Blivit så konstig på slutet, jag som varit som en gammal gubbe, trött och sömnig runt 20:00-20:30 kan helt plötsligt inte sova och sitter uppe till långt framåt morgonen. Önskar att jag varit så här kvällspigg förut, ni som vet förstår säkert vad jag menar... Natti Natti!!

Ja, trodde i min enfald att det skulle lätta något i allafall men icke. Fy fan idag har det varit många negativa tankar, har bara trott det värsta hela dagen, inga positiva tankar alls, va fan sitter det i??? Fattar inte varför man inte bara kan skita i allt, fan så lättsamt. Kom för en stund sen att tänka på påskhelgen, då var HON nämligen hur go´å kramig som helst till en början för att mot slutet berätta att hon skulle flytta! Hur kunde det komma sig att det gick från kärleksfullt till flyttbeslut så snabbt??

Ännu en dag tung som bly!! Vaknade och mådde som sist jag skrev, vände fortare än en isprinsessa... Har inte ens orkat skriva, idag är det nog värsta dagen på väldigt lång tid!

Ja, så blev man tankad igen då..

Men det känns ganska bra nu... Inblandade vet varför!:-D

Återigen, den där damen får mej att må bra, varför kan jag inte få henne att må bra??? Skulle kännas jävligt bra, om jag lyckades med det, lite som att återgälda den goda gärningen! ÄLSKAR DEJ!!! Och, ja du vet vem du är!

Sov sött!

Den där städningen, den gick då rakt åt H-E, hittade mej själv sittande apatisk i soffan, stirrande in i väggen. Föga intressant må jag då säga. Kan inte komma på något roligt jag vill göra ens, jag som annars alltid har visioner och önskemål, nu är det som att sitta i ett mörkt jävla hål bara..

En kompis till mej berättade att hon skulle flytta ihop med sin pojkvän, önskar bara jag hade varit i ett annat läge, klart jag någonstans är glad för kompisens skull, hon är verkligen värd det, men just nu finns det inget roligt med något... Jo förresten, det finns faktiskt en grej, men det känns lite för långt borta ännu återkommer nog till det i början på veckan kanske...

Solen skiner, man borde verkligen vara glad, men hur jag än försöker går det bara inte:-(

Hur kan en annan människa ha så starkt inflytande på en person att hela livet stannar? Jag andas, och hjärtat slår fortfarande, men lever kan jag knappast påstå att jag gör. Överlever kanske men det är skillnad på att leva och att överleva.. Tyvärr har jag nog gjort bort mej lite också.. HON skulle få ett brev av mej, tyvärr hittade hon bloggen först, tänkte nog att vore bäst om hon läst brevet först. Lite konstigt att hon varken sagt att hon hittat hit, eller kommenterat något, eller att förresten ingen gjort de, hade väl inte direkt förväntat mej det men nån reaktion borde det väl kommit. Det är som inte riktigt likt mej att sitta och skriva så här, och öppna upp mej som ett fån, brukar normalt vara ganska sluten tror jag.

Hur som helst är det skönt att få ventilera lite, exploderar nog annars.

Kom förövrigt på idén när jag skrev det där brevet, villket inte heller är likt mej att göra.. Att skriva brev alltså...

Kommer ihåg en annan relation jag varit i, vi skrev mycket små lappar till varandra, bara om vardagliga saker som att tömma tvättmaskinen tex, men ändå, känns ju lite personligare än med ett sms, telefonerna har nog hjälpt till att döda detta lite. Varför har inte vi skrivit "pappers"meddelanden till varandra, åtminstone jag har tänkt tanken miljoner gånger, men det har alltid slutat med ett sms.. Nu blev jag plötsligt hatisk till telefonerna också, undrar om jag inte är lite knäpp ändå?? Trodde iochförsig att hon tyckte om att jag var lite av en knäppgök, en clown.. Hon brukade iallafall skratta åt mej, och ge mej den där underbara, kärleksfulla blicken som jag tycker så mycket om. När vi nu pratar om blick, kan jag inte låta bli att tänka på hennes bedårande ögon, dom är ju bara för underbart vackra! Älskar verkligen de ögonen, de var förövrigt det första jag såg hos henne och jag kan verkligen drunkna i dom. Gudars skymning vad jag saknar hennes värmande närvaro, det gör ont i hela mej när jag tänker på henne och hennes varma leende, vill verkligen ha henne hos mej! VILLVILLVILL!!

Hittade förövrigt denna undersökning: http://must-be-thin.bloggagratis.se/omrostning.php?omrostning=14533&extern=ja

resultatet säger väl lite om vad som är normalt för vuxna människor, men man kan kanske inte förvänta sig det av IDIOTER, eller???