Idag funderar vi över vissa instanser här i samhället som, skattefinansierade eller kunsumentfinanierade inte gör vad de förväntas eller är ålagda att göra. Såsom exempelvis fackföreningar, som förövrigt är ett j-igt fult och ickelogiskt namn. Nu var det inte konstiga namn eller ord detta skulle handla om utan funktionen och de uppgifter de är tänkta att sköta. Har hört många klaga på att "facket" inget gör, och har personligen inte haft några problem med mitt mycket beroende på att jag alltid komit överens med mina arbetsgivare utan inblandning av ombud. Men nu har jag råkat ut för en äckligt oseriös arbetsgivare som definitivt inte har någon lust att följa lagar och regler utan tycker att det är helt okej att svartanställa östeuropeer och betala rent kriminellt dåliga löner. Nu är det inte det som facket ska hjälpa mig med, utan en så banal sak som att se till så man får ut sin rättmätiga lön och ett arbetsgivarintyg, som jag MÅSTE skicka till min A-kassa. Utan att gå in på detaljer så har jag blivit oskäligt uppsagt från ett arbete och arbetsgivaren har mage att till mitt ombud säga att jag sagt upp mig själv och att det fanns vittnen på att jag gjort det muntligt, detta är rent nonsens då jag ALDRIG skulle säga upp mig själv för att bli arbetslös! Och vittnena då? Jo, det är givetvis nämnda östeuropeer, vilka inte har något anställningsskydd då de är just SVART arbetskraft. Hur som helst är en uppgörelse klar sedan länge och alla avtal och papper är påskrivna, MEN någon slutlön eller arbetsgivarintyg har inte dykt upp.

    Nu till saken. När inget av det jag enligt LAG är berättigad till dykt upp försöker jag då givetvis ringa till mitt ombud på SEKO, på två veckor har jag lämnat ett antal meddelanden på telefonsvarare eftersom ombudet antingen är upptagen, eller inte svarar. Detta ombud har inte ringt tillbaka TROTS upprepade meddelanden. Fortfarande behagar han inte svara i telefonen. Det är i min värld ett dåligt bemötande, inte för att det drabbar mig personligen utan även om det bara är att inse att det är arbetsgivarens marknad, så tappar de flesta fackförbund medlemmar och jag har svårt att tro att detta gör det lättare för dom att rekrytera nya. Börjar förstå att vissa kallar SEKO för SVEKO. Efter tre månader med NOLL inkomst börjar man faktiskt bli lite bitter, det är ju inte gratis att leva. Nu är det väl inte det lättaste att vaa objektiv i min situation, och jag tror faktiskt att jag snarast möjligt kommer att byta förbund.

 Andra som man kan fundera över är Försäkringskassan, Socialförvaltningar, Kommuner och Skolor. Men att säga eller skriva något om dem vore hörsägen eftersom jag inte drabbats själv utan bara hört andra berätta. Såsom ovanstående är MIN sanning är ju berättelser om andra instanser just berättarens sanning och för utomstående snudd på omöjligt att verifiera. Ett mynt har ju som bekant två sidor..  

Vad funderar vi över idag då? Det är en riktigt bra fråga, det har varit allt och inget på samma gång. Hjärtat har varit lite underlig, hon brukar vara väldigt "pratig" både sms och samtal men idag har hon varit rätt tyst och det har tagit lång tid att få svar på sms. Det ger mig en otäck känsla, hoppas att hon snart är sitt gamla goa jag igen! Jag tycker väldigt väldigt mycket om den här damen!

Har även funderat en j-a massa över min jycke så här frampå kvällskvisten. Hon gillade verkligen inte tretimmars passet i skogen igår. Idag vägrade hon följa med ut när jag plockade fram kopplet och det har mig veterligen ALDRIG hänt förut.  Visst hon gillar inte att motionera, men hon brukar alltid bli glad när kopplet kommer fram, men så icke idag. Får nog vara mer försiktig motionen hädanefter.

I morgon gör vi ett nytt försök, dock inte lika långt varken i tid eller sträcka.

Det positiva är att hon inte verkar bli så stel som hon har kunnat bli tidigare, och förhoppningsvis gör det intryck på vågen för husses del också för att inte tala om flåset, känns som att det är viktigare än vikten. Fast det är ju inte så tråkigt att det redan visat sig i hålen på bältet..:)

Ordet ÄLSKAR väcker känslor och funderingar, förmodligen inte bara hos mig.

Hur många är det som egentligen förstår innebörden av att älska någon? Personligen tror jag att det är förhållandevis få som riktigt förstår fullt ut, är inte riktigt riktigt säker på att jag själv vet, men jag tror att jag är ganska nära i allafall. Se bara på alla dessa "fjortisar" om man får kalla dom för det, pojke+flicka träffas och två veckor senare är det älskar och allt gulligull. Tror inte att det betyder speciellt mycket i det läget faktiskt. Varför ska människor ha så svårt för att INTE missbruka starka ord? Detta var lite funderingar som helt plötsligt ramlade över mig.

Vidare måste jag bara få säga att det är helt underbart att fotbollsallsvenskan fick sitt slut idag, tror det var Malmö FF som vann. Kan personligen inte bry mig mindre om jag ska vara ärlig. Tycker bara att det är skönt, nu kanske man kan få se lite hockeynyheter och SLIPPA tjatet om den där flicksporten där spelare kan ligga i som det verkar dödssmärtor för den minsta av sammanstötningar, bara för att sekunden senare, efter en dos med mirakelspray (kylspray) springa som om livet hängde på hur fort man kan ta sig fram. Den där mirakelsprayen måste vara så nära jesus det går att komma.. Hur som helst.. Skönt att slippa skiten i vilket fall!

Har pratat med hjärtat idag, riktigt länge dessutom. Fläckvis känns det bra men då och då kommer en otrevlig känsla krypande, jag gillar inte den här situationen för fem öre men tyvärr är det nog inte mycket jag kan göra åt det, bara försöka härda ut! Hon är lite svår att greppa den där damen, men hon är speciell, på ett bra sätt. Visst hon har brister, som alla andra, inte minst jag. Jag har många brister, men är det inte så att man ska försöka hjälpa varandra att rätta till vissa brister men samtidigt lära varandra att leva med andra brister? För mig är det till VISS del det ett förhållande handlar om, tillsammans med andra viktiga saker som möjligen avhandlas en annan gång. Hur som helst känns det både bra och dåligt för tillfället, hade gärna sett att jag haft min prinsessa här hos mig! Puss på dig sötnos! Även fast jag vet att hon inte läser bloggen kan jag inte låta bli att skriva så..:s

Skäms att jag varit så jävla dålig på att skriva, men det har sina randiga skäl och rutiga orsaker som man säger..:s

Har en dålig magkänsla just nu.. Hjärtat är inne på tredje dagen i ett maratonfestande och senast hon gjorde det det ville hon hon inte vara delaktig i mitt liv längre. Jag hoppas givetvis att denna känsla har helt fel, men historiskt ligger väl inte statistiken på min sida när det gäller att ha onda magkänslor.

Det var tänkt och sagt att hon skulle flytta till mig, men valde i sista stund att inte göra det vilket jag givetvis är både besviken och ledsen över. Detta då det är en tid där jag behöver hennes stöd som allra mest. Det lustiga är att hon inte tycker att jag "gör" tillräckligt mycket utan bara sitter inne, men sanningen är att jag haft  en av hennes hundar hos mig, eftersom hon har två till var det en skaplig fördelning då jag "bara" har en. Nåja tillbaka till det lustiga.. Sedan ca två månader sen har jag varit ute och motionerat med hundarna ca 1,5 timme per dag, de dagar jag inte haft förhinder då förstås. Mitt största misstag i det här är att jag aldrig berättat om mina nya vanor för henne, detta för att hon flera gånger sagt att hon inte tror mig om just sådana saker som motion då jag är, eller åtminstone varit ganska bekväm av mig.

Nu tillbaka till hjärtat. Hon ville att jag skulle komma till henne i helgen för hon var bjuden på fest, men jag kunde inte åka av flera anledningar. Jag har haft NOLL och då menar jag NOLL inkomst de senaste tre månaderna och det betyder att jag fått lägga min passion för Modo hockey åt sidan den här hösten. Vi har pratat om att hon verkligen vill följa med på en match och att vi ska åka så fort vi kan. Nu föll det sig att jag lyckades vinna just två billjetter till Lördagens match mot Linköping via en enkät på nätet, ville inte säga något för att överraska henne men jag borde lärt mig av historien, när jag ska överraska mina flickvänner brukar det sluta med katastrof. Så även denna gång då hon valde att stanna hemma för tre dagars festande, jag hade verkligen hoppats att det faktum att vi inte setts på drygt två veckor skulle få det att väga över till min fördel och att hon kom hit. Med facit i hand borde jag berättat om min vinst, fast det är inte säkert att hon velat följa med. Nåja, nu är det ju som det är, det är inget att göra något åt längre.

Hur gick det i matchen då? Jo det slutade bra, men det var med hjärtat i halsgropen LHC tog ledningen med två skapligt snabba kassar i andra perioden och då trodde jag faktiskt att matchen var körd, det är ju inte direkt det lämpligaste laget att lämna tvåmåls handikapp åt, men så småningom kunde laget i mitt hjärta hämta upp, OCH gå förbi. Tyvärr kvitterade LHC innan slutsignalen, mållös förlängning men vi VANN straffläggningen:))

Dagens Hollywood: Fredrik Norrena i LHC som ramlade två sekunder efter kroppskontakt med en motspelare.

Det var ett tag sen nu, hade helt glömt bort adressen..

När jag nu loggar in har jag en kommentar på ett inlägg från en anonym, dvs en ynkrygg som inte vågar stå för vad dom tycker. Har skrivit det förut och jag skriver det igen, jag har ingen som helst respekt för en människa som kastar skit utan att våga stå för det! Nu har jag ju mina misstankar och ska väl i sanningens namn säga att jag är ganska säker på vem den ryggradslöse kommentatorn är.

 De som följt bloggen från början vet att jag fick nog av fega och ryggradslösa djur (människor) när x:et avslöjade sina dolda talanger, som jag i och för sig borde förstått att hon hade med tanke på vilken kass människa hennes mor är. Ljuger och "parasiterar", självmordsbenägen var hon åxå och jag ska om jag ska vara ärlig säga att jag inte varit ledsen om hon lyckats med sina försök. Det är alltså modern som är självmordsbenägen, inte x:et, om någon nu trodde de.

 Men nu ska jag inte klaga på idioter längre, jag låter dom helt enkelt inte ta någon energi från mig utan dessa parasiter får ge sig på ett mottagligare värddjur. Är faktiskt rätt nöjd som det är nu, utan falska människor i min närhet.

 Så nu vet ni, ös skit ni fega och ryggradslösa jag bryr mig mer om sällsynta myrkollonier än sånt ändå:P

Så var man här igen då... Förstår inte varför man inte lär sig att kvinnor är kvinnor. Förstår heller inte hur det kan komma sig att man blir både besviken och sårad gång på gång. Är det inskrivet i deras dna-kod att OM de kan såra en pojke/kille/man så SKA de göra det.. Många funderingar nu.. IGEN!!!

Vissa lär vara nöjda, men vissa skiter jag i!! De som inte fattar det är inte värda min respekt, och fattar dessa inte det är det knappast mitt problem!

Det var ett tag sen jag var här... Blev less när dom gjorde om sidan och orkade inte sätta mig in i hur man skulle göra, man är nog lite hemtam och som en gammal gubbe, det som är invant är, och nytt ignoreras.. Dessutom har det inte funnits någon egentlig ork, fysiskt har jag nog hämtat mig, men psykiskt har jag knappt haft ork att utföra mer än absolut nödvändigt.

Har nu fått en del information per post och kan knappast säga att livet lättade upp precis. Just nu känns det som om det vore bäst att bara försvinna från jordens yta och aldrig dyka upp mera. Tror ärligt talat att det skulle vara bäst så, lugnast för alla inblandade om inte annat... Kanske man är en dålig människa ändå? Just nu känns det inte som att man är speciellt önskvärd. Har det senaste halvåret behövt mer stöd än jag någonsin trott, det har jag fått från oväntat håll, men med facit i hand har det nog inte kommit från det håll jag mest behövt det från. Kanske har jag inte varit mottaglig, eller så har jag sökt stöd (omedvetet) från fel källor? Hur som helst börjar orken tryta, orkade tydligen mer än jag trodde när min närmaste försvann ur mitt liv, men nu har kontakten till fler nära människor reducerats till att bara innefatta det allra nödvändigaste, och i princip inget mer. Nu finns det inte så många smultron kvar... Har kämpat varje dag i mer än 7 månader nu, varje morgon söktes EN enda anledning till att kämpa vidare och jag tyckte ändå att det var på väg åt rätt håll men nu har man dragit på sig en sån käftsmäll att jag inte är säker på att jag orkar resa mig igen. Tro mig, jag har verkligen aldrig varit den som gett upp men nu jävlar känns det som att alla morötter är ruttna, det finns verkligen inget som sporrar till kamp längre. Just nu känns det bara som att allt är slut.

För x antal månader sedan fick jag en ärofylld förfrågan, svarade då att det  nog var bäst att den som frågade skulle återkomma när jag mådde bättre, tyvärr verkade det som att det var i fel läge av mitt liv då detta ärofyllda åtagande gick till någon annan, besvikelsen var enormt stor men jag trodde ändå att jag utan bekymmer skulle komma över det. Tyvärr var det nog bara ett patetiskt försök att lura mig själv. Med det inte sagt att saker varit annorlunda, kanske hade jag varit i ett annat läge idag, kanske inte... Det är jag själv som med mitt handlande hamnat där jag är nu, och det får jag förmodligen leva med resten av mitt liv. Och förhoppningsvis kommer detta under till levande varelse ändå att få det så bra han förtjänar. Kanske det här även är bäst för han, vem vet? Svaret kommer vi nog av förklarliga skäl alldrig att få.... Just nu önskar jag bara att folk får leva i lycka och välmående så länge det bara går!

Vet inte när eller OM det kommer flera uppdateringar, den som lever får se.

Tyvärr är det inte väder och klimat som åsyftas med rubriken för nog kommer det regn alltid..:-(

Nä, det är och har varit bloggtorka en tid, har varken haft ork eller lust heller så det gör ju egentligen inget att skallen är helt tom på idéer. Kan dock säga att jag börjar bli jävligt förfärad över föräldrar som i desperation använder sina barn mot sina ex, fy fan så jävla lågt. Hur i hela helvete kan man sjunka så lågt att man sårar barnen för att man har ett eget syfte att komma åt barnets mor eller far?? Nu blev ja fan förbannad också, bäst jag lägger ner innan jag skriver nåt jag får ångra senare...