Tung dag igen, tänk om hon förstod hur dåligt hon får mig att må. Inte för att jag tror det skulle göra någon skillnad för mig men ändå. Mår så jävla ruttet bara, hur kan man göra så här mot någon? Möjligt att det är jag som är trög, men jag förstår det verkligen inte. Inte omöjligt att det beror på att jag själv inte är så som person. Visst jag är inget helgon, men jag gör verkligen allt i min makt för att vara en snäll och vänlig människa, med det inte sagt att jag är något helgon, för DET är jag då rakt inte, jag lyckas inte alltid vara snäll trots att jag verkligen försöker. Och i detta läget ar det enormt svårt, med alla känslor som rusar i kroppen. Vet inte alltid hur jag ska hantera dessa känslor, för de är de starkaste jag varit med om. Tårarna bara rinner och rinner, både rent allmänt och nu för stunden, tror ingen fattar hur jobbigt det egentligen är. Det är många som har jävligt svårt att fatta hur ont jag sliter av detta, och det späder bara på all smärta! Vill verkligen inte vara kvar i det här livet, skulle verkligen vilja att det tog slut så jag slapp all skit!

Det vore fint om man fick sova lite.. Känns som att jag skulle behöva det.

Nu är det inte roligt att vara jag! Satt och pratade med en riktigt förståndig människa ikväll. Hon är den enda som verkar ha förstått varför jag inte kommer att få egna barn, eftersom detta var ”sista” chansen, orkar inte gå in på orsaker, men jag har mina principer om jag säger så. Men ju mer vi pratade om det, och ju mer jag tänkte på att E inte vill ha varken mig eller det/de barn jag vill med henne ju mer rann tårarna. Blir så jävla ledsen när jag tänker på det, det trodde varken jag eller andra, andra tror säkert inte alls ännu, medan jag inte trodde för bra länge sen. Alltså, jag har vetat att jag haft viljan länge, men andra inte alls, och vissa fortfarande inte. Men en grabb som funkar så bra med barn som mig, kommer givetvis någon gång i livet vilja ha barn, jag hade redan kommit på det själv, men var inte mogen för att delge världen. Nu vet jag att det inte kommer att gå i uppfyllelse för min del, och det blandat med att min klippa ratat mig gör mig så sorgsen att jag inte finner ord för det. För mig är det som för andra är glädjande en ren katastrof, kunde lika gärna få dö, längtar tom efter att få göra det, och det är en jävligt enorm förändring på kort tid. Detta då jag för bara två månader sedan var riktigt lycklig med livet och kärleken trots motgångar och problem av vardaglig karaktär. Nu svarar hon inte ens på meddelanden längre, och frånvaron av kontakt får mig bara att må värre och värre. Saknar allt med henne! Till och med de irriterande små egenheter som alla människor tycks ha.

Kan inte låta bli att fundera över varför hon lättare glömt våra fina stunder och minnen än de negativa. För jag tror att även hon innerst inne vet att våra fina stunder är lång många fler än våra dåliga! På ett vis tror jag att hon inte VILL komma ihåg det positiva, varför vet jag inte, men jag har mina aningar..

Kan för övrigt säga att känslan om dikerna är lite annorlunda idag än vad de var igår. Tror beslutet är fattat, av TRE anledningar..

1. Av respekt för damen de berör

2. Jag tycker fortfarande att hon är speciell

3. Jag skrev dessa för henne

Orkar tyvärr inte mera nu, det blev lite mycket för mig ikväll…

Glömde ju.. Har fixat en omröstning också, konstigt nog är inte resultat de jag trott och väntat mig...

Idag är allt så jävla ruttet att jag inte ens skulle skriva något, har ingen ork ens.

Men nu sitter jag här ändå med massor och inget i tankarna på samma gång. Kan någon fatta varför det finns människor som ljuger hela tiden? Jag gör det då inte! Det känns som att jag kastat bort 7 år av mitt liv på en ekorre, och med tanke på var i livet jag är, så var det fan 7 jävligt viktiga år. Det som byggdes upp under dessa år kommer aldrig att kunna byggas upp igen, som jag skrivit tidigare har jag lärt mig min läxa, och det riktigt ordentligt. Tror att det nu finns en viss umebo som sitter och klappar händerna och är överväldigad över detta som händer, det känns förbannat bittert! Och förmodligen kommer vissa inte bli gladare på mig efter detta inlägg, men varför ska JAG bry mig? Dessa människor gör det ju definitivt inte. De säger att dom gör det, men är så jävla korkade att dom tror jag inte fattar att dom ljuger för mig. Och med tanke på hur vissa har behandlat mig, kan dom väl knappast tro att jag inte ska skriva om mina känslor även om det stör dom. Om dom blir illa till mods, kanske dom ska fundera på vad dom själva har gjort, för det är ju det som är grunden till mina känslor. Vet att vissa människor som läser här är jävligt känsliga för vad som sägs om dom, men då får man väl för fan tänka på hur man beter sig om det är så jävla känsligt vad folk tror om en, har jag fel?

Om man nu är så rädd om sitt anseende, bör man ju inte ge andra vatten på kvarn eller ved på elden, om man föredrar det uttrycket. Kan dessa reaktioner bero på dåligt samvete tro? Hoppas kan man ju alltid! Då finns det ju ändå något hopp även för dessa lågt stående varelser.

Hade en stund en känsla av att E inte var så jävla speciell, och att de dikter jag skrivit inte var så jävla speciella just för henne, och funderade en stund på om jag skulle knacka in en och annan här, men jag är inte säker så ett sådant beslut får nog komma senare. Tror i slutändan ändå bara att anledningen till att hon påpekade att hon trodde dom var skrivna speciellt för henne, var för att hon var rädd för vad andra skulle tro och tycka. Och nu har jag ju ingen anledning alls att bry mig om vad hon känner och tänker, dags kanske att behandla henne lika pissigt som hon behandlat mig? Varför ska jag hålla mig väl med människor som hela tiden sviker och sårar mig? Tror ingen har någon bra anledning att dela med sig av.

Förövrigt Fick jag ingen reaktion på inlägget om kommentaren från ”Xx”, Hade inte väntat mig detta egentligen heller, då jag är ganska säker på vem det var som skrev kommentaren, och den människan INTE gjort sig känd för att våga stå för något, det är så in i helvete fegt och lågt, sådana människor får INGEN respekt från mig iallafall. Respekt från mig måste man förtjäna! Rätt eller fel får andra avgöra!

Det som inte skulle bli något inlägg alls blev ganska långt, kan bli så när känslor och tankar bara väller fram helt plötsligt! Men nu ska tårarna som hindrar min syn få flöda fritt tills jag måste göra något annat. Lev väl!

Fy fan, idag vill jag bara dö. Haft en jävulsk natt, inte sovit många minuter. Kräkts blod så mycket att jag ett tag trodde att jag skulle kollapsa innan morgonen. Funderar starkt och ofta på varför kroppen är som den är och varför den beter sig på detta underliga sätt. Och varför det drabbar just mig. Till på köpet kände och känner jag mig sorgsnare än jag någonsin tidigare känt mig, mycket tårar har det blivit. Rätt förundrande att det tar så mycket energi att gråta, det är ju inte så fysiskt ansträngande egentligen. Men detta till trots är jag helt färdig och orken är helt förbrukad. Känns som jag sprungit en mara, orkar inte annat än att slita på soffan som det är nu..

Ännu en skitdag med mycket tårar. Någon tyckte i en kommentar att även om det inte alltid är fakta det jag skriver, så kan det såra. Självfallet kan det vara så, men det är mina känslor jag beskriver och det kanske finns en anledning till att jag känner som jag känner. Det är ju inte jag själv som gett mig dessa känslor. Dessutom finns det ett av mig flitigt använt ordspråk/uttryck, nämligen: "kasta in en sten i ett grishus, så skriker den gris som blir träffad". Tycker att det är så j-a klockrent, det säger faktiskt allt. För övrigt fäster jag inte mycket vikt vid kommentarer fällda av människor som är anonyma, vågar man inte stå för vem man är, är heller inte kommentaren speciellt mycket att bry sig om! Fegt! Fortsätter det så, kommer jag lägga in att jag ska godkänna alla kommentarer innan de publiceras!

Tycker faktiskt att om man inte vågar stå för saker och ting, då ska man hålla käften!!

För fan..

Skrivit en del, men det försvann...

Vill bara vara tydlig med att det jag skriver inte är någon sanning, utan det jag känner den stunden jag skriver..

Det behöver inte vara allas sanning, utan den "sanning" jag känner när jag skriver.. Har varit tydlig med det tidigare, men är nu viktigare än någonsin!

Vill inte hänga ut någon, utan försöker än  så länge bara förmedla vad jag känner och tänker, även om folk retar sig på mig...

Men som sagt... Det jag skriver är inte sanningen, utan mina känslor.. Hoppas alla förstår detta!!