Satt precis och läste om ett flygplan som är saknat, och hur konstigt det än kan låta, önskar jag att något sådant kunde hända mig. Vill verkligen inte vara kvar i den här ruttna världen. Det enda jag lever för just nu är de få och korta stunder jag får träffa E. Försökte äta lite igår, vet att jag måste men får bara i mig 3-4 tuggor sen växer det bara i munnen. Jävligt enerverande för en som normalt tycker mycket om mat. När man sen försöker sova när man inte klarar att ha ögonen öppna längre märker man att skallen är klarvaken, när man slutligen lyckas somna vaknar jag efter 15 minuter, kallsvettig och i panik, efter det tar det ungefär 1,5-2 timmar innan jag lyckas somna och cirkusen är igång igen, det går bara runt runt. Inte konstigt att kroppen fallerar, det kommer blod i bägge ändar, både kräks och den andra vägen. Har dock varit med om det förr, och vet att jag överlever detta också.

Jag har så mycket som jag vill ge,

Men hon vill inte ta emot,

Jag har så mycket som jag vill säga,

Men hon vill inte höra,

Jag har så mycket som jag vill visa,

Men hon vill inte se,

Jag har så mycket som jag vill göra,

Men hon vill inte vara med,

Jag har så mycket att älska,

Men det kan hon ej förstå,

Jag har så mycket planer,

Men dessa får hon aldrig se...                  

Vilken förbannad jävla skitsida detta är!!!! här skriver man en hel jävla roman, och så försvinner hela jävla skiten!!!!!!!!!!!!

Hur kan det komma sig att en människa som skänker en så mycket glädje på samma gång kan få en att önska att man vore död? Ett ganska lustigt fenomen, men inte mindre sant för den sakens skull. Jag förstår verkligen inte hur man kan känna så extremt åt två så olika håll. Som tidigare skrivits, spenderade jag helgen med den omtalade damen som får mig att må så bra när vi ses och umgås, och jag hade verkligen trevligt denna gång också. Men nu när jag sitter här ensam, känner jag bara att jag vill försvinna från jordens yta, skulle vara så jävla skönt att slippa den här förnedrande känslan, och även om jag tror att hon skulle känna något om jag försvann, tror jag hon skulle må bra av det i slutändan, tror heller inte att hon skulle lida för det speciellt länge heller. Nu kan jag ju inte säga att det är 100 sant, för hon säger fortfarande inte mycket när vi pratar, men det är vad jag tror och känner. Orkar inte med detta mera nu, återkommer när jag känner att jag orkar, och inte bara gråter hela tiden..

Ännu en blä-dag.. Går tungt som fan, varken vill eller orkar mer.

Finns bara en sak jag tänker på, hur jag än försöker går det inte att tänka på annat. Fattar verkligen inte, människan måste ju blivit kär i mig av vissa anledningar, och jag VET att dessa egenskaper finns kvar hos mig, och att dom gör sig påminda hela tiden, har hon ändrat kriterier? Vi hade till och med samma mål i livet, men hon visste nog inte de.. Ibland undrar man...

Varit lite slö här några dagar, eller egentligen har jag haft fullt upp med annat. Igår var det lunch på kinarestaurang med den underbara människan, sedan koll på motorcyklar i stadsparken och bilträff ute vid campingen, varmt som fan men trevligt! Hennes sällskap gör mig gott! Efter att hon slutat jobba gick vi hem till henne för att hon skulle fixa till sig för en sväng på stan. Cruising, det var riktigt trevligt att gå ut och dricka nån öl med henne igen! Tyvärr blev man väl lite för rund under fötterna, men det gick bra det med. Efter avslutad festkväll skulle jag bara hämta lite kläder hos henne, men hon släppte inte iväg mig, tyckte inte det var lämpligt att så tankad som jag var gå efter vägen och lifta, taxi för dyrt och att det inte räckte med att hon för säkerhets skull tagit av mig bilnyckeln, visst jag bara älskar att sova bredvid henne, men jag hade tagit förgivet att jag skulle åka hem.

Hur som helst, det är ju bara för underbart att få ligga med armarna runt denna människa! Och att sedan, när man vaknar bara å ligga å mysa, och försiktigt försiktig stryka henne över ryggen. Är nu bara rädd att jag ska drabbas av ”abstinens”, saknar henne redan, eller ja.. jag saknar ju henne jämt, men i synnerhet nu! Men hur som helst, nu känns livet rätt okej, Fattar verkligen inte hur hon kan ha så stark inverkan på mig! Hon gör mej verkligen glad! Jaja, nu ska jag bara suga på den här söta karamellen så länge jag bara kan, hoppas bara att den räcker riktigt länge!

Haha, nu jävlar skrattar vi svensk sjukvård i trynet, gav mig på vedhögen och var verkligen inte glad i hågen, där jag står vid vedkapen för att göra några mindre justeringar viker sig benet/höften och med full kraft dråsar jag med ”fel” sida rakt in i maskin, far i backen med ett brak. Nu kan man fundera över om jag är totalt väck i skallen som tycker att vi ska skratta sjukvården i ansiktet, men vi kommer till klarhet så småningom. Hur det nu var så blir jag liggande på backen med en fruktansvärd smärta, kommer till slut upp på fötter och till min förvåning känner jag att höften känns ganska skaplig, kan nu gå hyfsat och röra mig nästan fullt ut, visserligen smärtar det fortfarande och inte har jag full rörlighet, men va fan! Hade jag vetat detta igår hade jag bett nån av bröderna ge mig en rejäl Högerdojja på rätt ställe. Billigare och bättre än sjukan!

Det är så man funderar hur man är skapt, man lyckas hela sig själv med en perfekt kombination av våld och tjurskallighet, å inte fan har man någon våldsamt enorm utbildning heller, synd att vi har lagar mot kvacksalveri i det här landet, annars hade man ju kanske kunnat tjäna en peng på detta :-P

Sa jag förresten vedhelvetet är klart??

Trött som fan, inte sovit många minuter inatt, så fort ögonlocken dalat, har en skärande smärta uppenbarat sig, provat att med kuddar och täcke bäddat till så att kroppen inte skulle ändras när jag slappnade av, men det har inte funkat:(

Jävligt enerverande..
Nu ska jag göra ett nytt försök med vedhögen, önska mig lycka till!

Kom precis på en skrämmande tanke.. Nu när det tar en halv evighet att ta sig fram och åter på dass, va fan skulle man göra om man fick magsjuka? Fy fan, en tanke som får det att krypa i kroppen på en, samtidigt som man inte kan låta bli att skratta lite rått åt de stackare som eventuellt skulle råka hamna i situationen, så länge det inte är jag alltså!

Har helt apropå något helt annat kommit på att jag på slutet kommit på att jag blivit riktigt rask på tangentbordetJ och med den tanken, har jag kommit på nu ikväll, när jag inte riktigt är fri att sitta som jag vill, har jag blivit rätt hygglig på att skriva med bara EN hand också. Kanske ska se det som något positivt, vem vet..

Helt klart är ju att min sjuka humor är kvar i alla fall!