Ibland har jag verkligen tyckt att det funnits ett litet litet hopp, men att jag då samtidigt tänkt att även om hon skulle ändra sig och känna att den där grabben är allt ganska bra ändå, skulle hon förmodligen vara för stolt för att erkänna det, och/eller vara för rädd för vad folk skulle tro eller tycka. Det är och har varit riktigt jobbigt att ha den, om inte farhågan så åtminstone tanken. Hade egentligen mer och lufta, men det verkar som om allt låst sig lite... Skitsamma, har fortfarande en skitdag!

Tror någonstans att det finns andra orsaker som jag inte känner till, människan ljuger ju för mej om vissa saker, så varför inte om andra? Känner mej så jävla blåst och lurad ibland. Kan inte säga att jag har rätt, men det är i allfall den känslan jag har. Fan... Är så jävla sårad så det finns inte. Varför tror jag så hårt på det hon säger? Vore det inte mer logiskt att inte lita på henne för fem öre? Fattar verkligen inte, jag som kunde plocka fram ett hjärta av sten om det behövdes. Och hon sen, hon som har ett enormt varmt och rymligt hjärta, varför kastar hon heltplötligt bort allt och inte har viljan, hon vet ju garanterat hur mycket hon sårar människor, och det är inte likt henne. Hur kunde hon bli så annorlunda helt plötsligt? Jag ÄLSKAR verkligen den där människan! DET GÖR SÅ JÄVLA ONT!!!

Usch, fått mera fakta.. Varför är man inget värd? varför var vi  inget värda? Hur kan man bara kasta bort någon eller något efter så många år? Varför inte ge en annan människa en ärlig chans? Är jag inte värd det? Är jag så hopplös att det inte går att få ordning på?

Varför gråter jag hela jävla tiden?

Jag som ändå kunnat bita ihop och se framåt... 

Frågorna är hur många som helst och svaren noll.  

Varför kan man inte bara få dö???

Vill verkligen inte vara kvar här.

Kändes rätt bra en stund, men nu är det verkligen svart igen, mådde verkligen som en prins när jag umgåtts med henne. Men nu är det mesta svart igen. Hon sa ikväll att det ibland kändes som om jag ville basunera ut att jag var så bra och allt jag gjort. Det känns inte bra. Berättar för att folk som känner mej verkligen ska förstå hur starkt allt är, för det mesta jag gjort på slutet har varit riktigt oväntat av mej, och det säger lite om hur mycket jag verkligen känner, vill inte skryta och vill verkligen inte försöka ge en skev bild av mej själv, för jag är verkligen långt från perfekt.. Det finns hur mycket som helst som jag kan göra bättre och även sånt jag kunnat och borde gjort annorlunda. Försöker verkligen bara få folk att förstå hur mycket känslor jag har som är jävligt svåra att hantera.

Må väl!