Rotten-Rutten på svenska.. Hade sällskap till för 3 timmar sen. Sällskapet skulle nanna och gick till sängen.. Här sitter man nu själv med sin drink, full som en kastrull:-) skit, hur kommer det sig? Hur fan kan man stå ut med att vara själv? Hur fan kunde det bli så här? Hur kunde hon rata detta, eller "detta" förstår jag att hon inte vill ha... Hur kunde hon rata de mysiga kvällarna i soffan vi ändå hade? Men som det är nu, har hon aldrig riskerat att få det heller. Men va fan, om jag hade vetat vad hon velat ha, hade hon fan fått de! Det är dagens sanning! Hon betyder mer för mej än alla andra människor på jorden. Återigen, varför har hon sådan inverkan på mig???

Hade skrivit ett långt brev till henne, men  jag tror inte hon vill ha det längre:-( Tänkte radera hela skiten, men det skar i hjärtat, jag klarade verkligen inte av det, det var ju ändå för henne jag skrev de och vill verkligen att hon ska veta vad jag skrivit, tror hon skulle förstå mej lite bättre då. Men skitsamma livet suger, man borde avsluta hela helvetet, det skulle vara SÅ jävla skönt å slippa allt! Fan va lättsamt!

ÄLSKAR människan så det gör ont! Vill inte ha mer smärta i hjärtat nu!!!!

Varför blir det så fel, så många gånger jag försöker prata med henne? Varför kan jag inte få fram rätt ord och rätt formuleringar när jag skriver till henne, när det går så bra när jag bloggar, eller skriver annat, jag fattar verkligen inte varför det gör skillnad! I slutändan är det väl ändå samma sak eller?? Nu kommer frågorna igen, jag orkar inte mer!!!!!!! Kan inte någon vänlig själ skjuta mej så det blir ett slut på allt????

Nu börjar humöret dala lite, är dock inte helt säker på att jag hade rätt om baksmällan riktigt än, får väl innerligt hoppas att jag hade fel. Tyvärr är detta inte ett av områdena jag brukar ha fel inom.. Brukar tyvärr ha fel inom andra viktigare frågor. Varför kan inget gå rätt väg för mej? Har en typisk period just nu idag där jag ena stunden mår rätt skapligt för att i nästa vara nere i svackan igen. Jävligt jobbigt måste jag säga. Dessutom verkar det mest bara vara tomt i skallen åxå, så lite skrivet blir det:-/

Känns bättre idag än på mycket länge, är nu bara rädd för baksmällan, tror ganska säkert att den kommer.. Har varit lite slö med detta bloggande, har lyckats fördriva nån timme med ännu ett brev. Vet inte än om det kommer att levereras, konstigt kan tyckas, men jag vill inte pressa på utan jag vill verkligen försöka hålla mej undan och låta henne bestämma när och OM hon vill att vi ska träffas. Dessutom vet jag inte om jag någonsin kommer att bli färdig med detta brev. Tänkte först att det bara skulle vara nerskrivna tankar avsedda bara för henne, och att hon någon gång i framtiden, när allt lugnat ner sig för henne kanske kunde vilja läsa. Vet inte om hon någonsin kommer att känna sig redo och vilja ta emot detta brev. Det visar sig..

Tror nog att det ska skrivas lite mer i brevet nu, tjingeliling!

Blev en fin avslutning på en dag som började riktigt ruttet, återkommer säkert med mer funderingar..

Var tänkt att jag skulle skriva, men jag orkar verkligen inte... Känner bara smärta! Älskar verkligen henne....

Ibland har jag verkligen tyckt att det funnits ett litet litet hopp, men att jag då samtidigt tänkt att även om hon skulle ändra sig och känna att den där grabben är allt ganska bra ändå, skulle hon förmodligen vara för stolt för att erkänna det, och/eller vara för rädd för vad folk skulle tro eller tycka. Det är och har varit riktigt jobbigt att ha den, om inte farhågan så åtminstone tanken. Hade egentligen mer och lufta, men det verkar som om allt låst sig lite... Skitsamma, har fortfarande en skitdag!