orkar inte mer!

Kan ingen skjuta mej? Haft 2 bra dagar, eller kvällar egentligen, nu kommer baksmällan, umgåtts mycket med en riktigt fin människa, och mått riktigt skapligt, får nu betala priset...

Vet snart inte vad ordet hopp innebär längre, är mest förtvivlan numera.

Dock hoppas jag att jag får chansen att få bjuda henne på mat fler gånger, då hon verkade tycka att det var riktigt gott och trevligt. Jag tycker vi hade det VÄLDIGT trevligt, god mat, gott vin och äta i lugn och ro, tror vi satt över en timme med bara huvudrätten, längesen jag åt med ro, men å andra sidan äter jag inte så ofta över huvudtaget längre, jag som normalt är VÄLDIGT matglad, vilket syns rätt väl runt midjan:-/ Så lite gott har det väl fört med sig, tappade 10kg rätt omgående tyvärr har 3-4 kommit tillbaka kan det bero på allt gott dricka kanske? Hur som helst kanske man får tummen ur nu, och börja röra på sig, har ju sagt länge att jag måste och nu är det väl läge då...

Fy fan, idag är det nattsvart! Värre än någonsin, orkar inte skriva ens. Återkommer senare..

Måste ju berätta att BÅDE vin och sås smakade alldeles förträffligt!

känner mej faktiskt rätt stolt!

 Varit nervös hela dagen, ända tills jag visade henne bordet jag arrangerat då brast allt när jag såg hennes reaktion, hennes ögon tårades och med dessa även mina hon hade nog aldrig trott att en bufflig "bonn"pojk som jag skulle ro något sådant iland, tre levande ljus elva rosor, tio i bukett och en liggande på hennes tallrik tillsammans med tidigare nämnda brev. Ville verkligen ge henne något riktigt riktigt fint. Sen maten, jag samma "bonnpojk" hade lyckats med helstekt oxfilé, hasselbackspotatis, och ädelostsås, (gjort allt från noll dessutom), gott rött till det!?! Jag gillar ju varken rödvin eller ädelost. Hon blev lyrisk över detta:-D, det gläder mej något ENORMT! Glömde i mitt glädjerus att FOTA allt, DET är misär!!!! Hade gärna haft det förevigat:-( HUR JÄVLA DUM I HUVUDET KAN MAN VARA??? Under måltiden, eller middagen kanske låter bättre.. kändes allt JÄVLIGT bra, tills sista tuggan av efterrätten var svald, då läste hon brevet, vilket dämpade stämningen så till den grad att mina tårar återvände snabbare än, ja jag vet inte vad. Och nu känns allt bara som TOTAL misär igen, kan inte hålla tårarna borta. Hur kan känslor ändras så in i H-E snabbt? Tror fan jag är labil som ett korthus i storm. Det flög en snabb tanke på att lägga upp dikten jag skrev till henne, men det är nog ingen bra idé, vilket hon indirekt påminnde mej om. Jaja, nu snurrar det bara som en virrvelvind i skallen, nog bäst å lägga ner detta en stund! Men, DEN människan gör mej glad!!!!

Gick lite fortare än ja trodde, vad ska jag fördriva tiden med nu då? Skulle verkligen behöva något att göra en stund nu, har riktigt pirr i magen nu och vet inte om det är positivt eller oroligt pirr... Vet i allafall att jag är nervös som fan! VILL SÅ GÄRNA ATT DET SKA BLI UPPSKATTAT!!! Har ändå lagt ner mer energi i detta än jag någonsin lagt ner på någon enskild sak tidigare, och vad händer om inte reaktionen blir som väntat, hur tar jag det? Hursomhelst hoppas och tror ändå på positiv feedback.

Undrar samtidigt om jag verkligen är riktigt klok, om jag ändå skulle låta bli, vet ju själv inte hur jag skulle klara att hantera förändringar åt olika håll, varken åt höger eller vänster om man säger så.. Tror inte riktigt att jag brukar tänka så mycket när det gäller känslor för andra, brukar nog  låta hjärtat styra, tror i allafall att det har varit mer åt intuition eller känsla för det mesta...

Konstig situation det här, så lik tidigare erfarenheter, men samtidigt så unik. Denna dam är/var ju verkligen den som är/var SÅ RÄTT. Det är helt klart min tyngsta period i livet, kan inte  låta bli att tänka det där med barmhärtighet igen, om någon vänlig själ kunde vara barmhärtig nog att avsluta eländet åt en...

Känns inte allt för sällan som att det skulle vara skönt å slippa skiten, förtjänar verkligen någon att må så här dåligt? Och i så fall vad i hela friden har denne någon då gjort för att förtjäna det?? Frågor frågor frågor... När kommer man hitta svaren? Kommer man någonsin göra det? Är inte så säker på det just nu...

Finns så många saker jag tänkte göra, och för all del även gjorde, men det som blev av, skedde alldeles för sent. Varför är man så jävla... stolt är ett passande ord, men inte riktigt helt rätt i det här fallet, men hittar inget bättre för tillfället. Feg kanske hade passat?

Varför har allt suttit så långt in? Vi har haft samma mål, men jag har nog inte insett vikten av att ge henne den bekräftelsen, för DET får jag nu betala det högsta priset för, kanske det gör att man förtjänar allt elände??

Funderingarna avlöser varandra snabbare än jag hunnit nå slutet på någon av dom. Förtvivlad förvirrad förfärad, är bara några av orden som kan beskriva min sinnesstämning i livet nu. Framtidsplanen var ju att hon skulle bli Fru Lidén, varför sitter allt för mycket allt för långt inne för mej???

Blev lite av ett bottenrekord detta, ögonlocken dalade bara någon minut före 4, bara för att vända uppåt 5:33 ndrar jag hur den här dagen slutar..

Känns dock lite bättre nu än för några timmar den, vet inte om det beror på ett yrvaket tillstånd :-S.. Det återstår att se, på något vis ser jag ändå fram mot den här dagen, blandade känslor till trots.. Hoppas nu bara att resultatet av den ansträngning och energi jag lagt ner på detta faller i god jord, har verkligen  lagt ner allt av själ och hjärta i detta. Hur som helst, det spelar ingen roll vad som händer i framtiden, blir bara människan glad för mitt påhitt har det ju ändå glatt någon och det är ju det som varit tanken hela tiden :-) Vill bara påpeka om att hur jag än uppfattas av omgivningen, så känner jag en enorm tillfredsställelse av att göra människor i min omgivning nöjda, likväl i vardagens allmännhet som i lite mer "privata" göromål...;-)..

Jaja ska nog ta itu med de sista bestyren nu, vill så gärna att allt ska bli perfekt! Inget får bli det minsta skevt i detta!

Tjing!

Trots ihärdigt slitande är inte bestyren inför morgon dagen färdiga, orkar bara inte mer just nu. Tankarna är många, och spretar åt alla håll, tror ta mej fan att jag är nervös, varför vet jag inte.. Det visar sig vad som händer och hur allt slutar, har gjort allt i min makt för att det ska bli ett riktigt bra resultat, är kanske mest nervös över reaktionen över alla bestyr. Har gjort saker som varken jag eller de som känner mej någonsin trodde jag skulle göra, är riktig brydd själv över vad jag gör, kanske är det bara dumt av mej att ens komma på dessa idéer och planer, vem vet kanske ångrar jag mej, men men det blir som det blir. Inte mycke att göra något åt i det här läget..

Tror kanske man skulle försöka sova en stund, har ju en del att göra imorrn också, tyvärr så uppjagad att det förmodligen blir lite eller ingen sömn överhuvudtaget. Blivit så konstig på slutet, jag som varit som en gammal gubbe, trött och sömnig runt 20:00-20:30 kan helt plötsligt inte sova och sitter uppe till långt framåt morgonen. Önskar att jag varit så här kvällspigg förut, ni som vet förstår säkert vad jag menar... Natti Natti!!